Campeonstreor

En blogg om kommunikationskursen under läsåret 08/09. För dig som går i trean.

Några frågor att fundera över, efter att ha sett filmen

---

I denna film kan vi ännu en gång se hur det amerikanska samhället är uppbyggt på förtryck av proletärerna. Deras glorifiering av våldet och förtrycket straffas bara tillbaka på dem självå. Vi kommer få skåda den dag då folket reser sig mot förtryckarna i en ärorik revolution.



vi kan även se de arma själar som efter flera års förtryck i ett sista ansträgning lyckas få det fängslade folket (internerna) att resa sig mot de kapitalistiska samhället. Paret Knox får symbolisera de underkuvade arbetarna som en dag kommer återtarmakten och grunda det klasslösa samhället. Anser inte ni liksom vi att denna film kan liknas vid ett Koreanskt kärnkraftsprogram? alldeles (själv) lysande.

1.Som jag tolkar det så vill han nog förmedla hur

mediabilden kan glorifiera våldet( i det här fallet i det amrikanska samhället)och göra det till något beundransvärt.



2. Ja detta med de olika mediuma av tv fanns det mängder av t.ex så visar amn mallorys barndom med hjälp av sitcoms version av hennes liv och hur hon träffade mickey. och just här så finns det en konstant till gjort skratt i bakgrunden som stör mig nåt så otroligt, Eftersom det sker samtidigt som allvarliga sker händer men det är väl en del av hans ironi. Men det stannar inte bara här för genom filmens hela lopp så dyker det upp scener efter varje kanalbyte allt från western till andra kända stereotypsika scener från hollywood.



3. Filmens tema skulle jag nog gissa på medias makt i samhället och hur mycket den påverkar oss ibland omedvetet, så med ett ord mediamakt.



4. Jag tycker absolut inte att oliver stone ska bära skulden för vad någonannan har gjort, bara för att peronerna antagligen var för unga att titta på filmen och inte mentalt stabila för det. Hans film var bara på låsats precis som t.ex the grudge bara för det så börjar vi väl inte tro att spöken kommer ut ur våra tv apparater??. Det finns ju annars många andra sammanhang som man skulle vilja få inpiration från t.ex krigfilmer.

För att besvara din sista fråga så tycker jag att andledningen till varför Mickey och Mallory avgudar och dras till varandra är för att de just har samma livsideal, samma mål. Mallory kommer alltid vara tacksam för Mickeys sjuka sätt att frigöra henne från hennes föräldrar. För henne är han en riktig gentleman, sen att ingen annan kan hålla med om det bryr hon sig inte om.

Jag själv blev riktigt påverkad av allt våld etc. i filmen. Den sände ut en sådan ångest samtidigt som den fick våld att se alldagligt och "normalt" ut.

Det som Oliver Stone skulle kunna mena med att de är hjältar är att de är varandras hjältar. De ständigt räddar varandra båda fysiskt och psykiskt, samtidigt som de drar varandra längre och längre ner, men de släpper aldrig varandra. Filmen är egentligen en kärlekshistoria, bara att den framställs på ett exceptionellt sätt.

Jag tror att Mickey och Mallory drivs av olika faktorer. Mallory försöker ideligen bevisa sig själv och framhäva sig genom att mörda för att på något sätt attrahera Mickey och visa sig stark. Mickey å andra sidan drivs av Mallorys försök som triggar honom till mer. Cirkeln sluts aldrig. De driver varandra till att ta längre och högre steg när de mördar människor; Mallory för att attrahera Mickey, och Mickey för att inspireras.

Det är Mallory som känns underkuvad. Hon tror att hon måste agera på ett visst sätt för att Mickey ska älska henne. Hon kan inte låta sig bli älskad, utan måste se till att bli det då barndomen inte heller erbjöd henne en känsla av tillit. Mickey å andra sidan verkar som den större makten som inte behöver visa större hänsyn till att vårda kärleken då han inte lider av samma attraktion till att behöva känna sig älskad.

Tema kärlek visas på ett annorlunda sätt upp i filmen, och jag vet inte om jag vill kalla det kärlek. De båda huvudpersonerna känns som två roller som har sina banor utpekade; den ena ska vara underkuvad den andra. Varken det, eller oviljan till dess omgivning vill jag kalla kärlek. Jag tror bara det är en inbillning för att passa in, för att ha känslan av att vara älskad och slippa leta efter den. Är man två blir det lättare att stå emot världen som tycks vilja trycka ner en.

Jag tror att deras värld är på en helt annan nivå än vad vi anser oss vara. Mickey ser sig själv som ett monster, kanske ett djur som gör vad som behövs för att behålla makten i den djungel han lever i. Mallory lever i en mycket våldsutsatt värld innan hon träffar Mickey, där hon ständigt plågas av sin pappa och hans sexuella trakasserier. Under många år har troligtvis en mycket ond vrede vuxit fram inuti henne och när den väl släpps lös finns där ingenting som kan tygla.

De finner varandra genom att båda uppnå två helt skilda mål - Mickey sin makt i djungeln och Mallory sin hämnd på världen. De kopplas samman till den nivå där vanliga människor aldrig når upp och de blir själsfränder på ett plan där den kärlek de får och ger, aldrig kan förstås av någon annan. Genom att döda visar de sina starka band till varandra, de spatserar och slänger upp sin kärlek på sitt vis; just för att bekräfta och bekräftas.

Det finns inget manligt och kvinnligt så länge det bara är dem två - men ständigt kräver Mallory något av honom, som bekräftar hennes kvinnliga. Kanske just för att hon varit så utsatt; lider av de minnen hon fortfarande bär runt på.

Ingen av dem har något mål i livet; det enda som är viktigt är kärleken och de starka banden. De kräver ingenting av varandra, ändå måste de bevisa sin kärlek genom mord.

Om man bortser från allt våld så tycker jag att det är en helt fantastisk film. Den visar verkligen på att om man bara finner den rätte behövs ingenting annat; att leva är heller inget krav.

Det framgår ganska tydligt att Oliver Stone inte är så positiv gentemot TV som medium. Utan tvärtom tror jag han har stört sig oerhört mycket på att media inte skildrar verkligheten rättvisst och att journalister är för giriga med att toppa antal tittare genom att dra ner på moralen. Exempel som visar på detta är karaktären Wayne Gale, reportern som är besatt i att få så många tittare som möjligt att se hans program, men som inte bryr sig om konsekvenserna som produktionen bär med sig, i det här fallet att människor börjar heja på Mickey och Mallory. Det är ju inte i ett sådant samhälle vi vill leva, i den riktiga världen ska vi heja på poliserna och rättväsendet, inte ”the bad guys”.



Vi människor måste lära oss att skilja på är när det är fiktion och när det är verklighet. Natural Born Killers är inte verklighetsbaserad, utan det är en fiktiv film. Men det som Oliver Stone försöker framföra till sin publik tror jag är att om inte Media skärper till sig och slutar vara så fixerade vid pengar kan samhället gå i fel riktning och ett ”Natural Born Killers samhälle” kan bli verklighet. Än så länge vill jag påstå att vi inte lever i en sådan hemsk värld ännu, däremot är vi inte långt ifrån. Bonnie och Clyde glorifieringen tycker jag bara är en mildare version av Mickey och Mallory.



Många gånger känns det som att media inte förstår hur mycket makt och påverkan de har på människor. Alla dessa sitcoms serier till exempel med skratt i bakgrunden där regissörerna bestämmer praktiskt taget när vi ska skratta. Vi som sitter i TV-soffan kanske inte alls tycker det är särskilt underhållande men skrattar med ändå för att vi lockas med av skrattet som vi hör.



Jag tycker det är fel att ställa Oliver Stone till svars för de mord som inspirerats av filmen. Dessa människor som har begått mord är inte psykiskt friska och har förmodligen inte förstått budskapet som Oliver Stone vill förmedla. De har förmodligen också svårigheter med att skilja på vad som är fiktion och vad som är verklighet.



Om man ska sammanfatta filmen med endast ett ord väljer jag: Påverkan!

Inte bara ur ett medialt perspektiv, utan att allt vi gör spelar roll och påverkar framtiden antingen negativt eller positivt.

Har upptäckt att jag i situationer där jag befinner mig på ett ställe med väldigt mycket folk känner för att meja ner dem med en pistol av något slag. Om detta beror på att jag är lite.. annorlunda, eller om det är någon slags efterdyning efter filmen vet jag inte. Ska fundera vidare på det.



Julia är lite inne på det som Mickey och Mallory säger att "det är samhället som har gjort dödande till något fult, trots alls så är det på något sätt ett mänskligt behov. Endast de starkaste överlever, som den gode Darwin hade sagt.



Dock måste det tilläggas att vi inte på något sätt är för random dödande och att det är under människans intelligens att döda någon helt utan orsak. Det är en utav de faktorer som gör oss till människor, att vi i slutändan kan avgöra mellan rätt och fel.

Natural Born Killer bringar fram många tankar under tiden då den ses, framförallt började jag fundera på vilket syfte Oliver Stone har med att producera denna film, mitt uppe i filmen, mellan klippen av brutalt våld, kunde jag överhuvudtaget inte fundera ut en enda anledning. Först efteråt samlades tankarna ihop och ett möjligt syfte fanns, mediepåverkan och hur media glorifierar våldet. Oliver Stone har genom denna film visat sin ståndpunkt gentemot media på ett genialt vis. Dock finner jag det ytterst tråkigt att det finns människor som inspirerats från filmen och själva begått brott liknade de som illustreras, något som man enligt min åsikt ej kan beskylla Stone för, det visar däremot den enorma effekten/påverkan viss media har över människan. I filmen ser man även vilken påverkan människor har på varandra, hur Mickey och Mallory påverkar varandra, de förefaller sig vara väldigt olika, särskilt deras synsätt på livet och dess mening, men i varandra finner de något gemensamt som de tillsammans utvecklar med tiden.

Filmen visar det samhälle som vi är på väg att utvecklas mot, där utvecklingen har nått längts i USA, där medias centrala vikt ligger vid att tjäna pengar och få så höga tittarsiffror som möjligt, där media gått ifrån det informativa till det fiktiva som inbringar pengar. Oliver Stone vill på ett genialt sätt visa vad denna utveckling kan leda till, för att redan på detta plan kunna förändra och påverka utgången, så vi inte om några år lever i det samhälle som filmen skildrar. Där ”skurkarna” blir upphöjda av allmänheten och våldet kommit att bli en del i vardagen. Förstås inte filmens budskap av tittarna kan filmen liknas vid filmserien Saw, återkommande brutalitet och vidrig, men alldeles menlös.

Jag tycker inte att regissören Oliver Stone ska ha ansvaret och stå till svars för de mord som har inspirerats av filmen. Jag tror inte att någon s.k. ”normal” människa skulle få för sig att döda andra efter att sett denna film, eller någon annan film heller för den delen. De människor som gör något så fruktansvärt som att ta någon annans liv är inte psykiskt frisk och skulle antagligen förr eller senare utföra brottet.



Meningen med “National Born Killer” tror jag är att vi ska få upp ögonen för mediernas roll i samhället. Jag tror att budskapet med filmen är att visa hur ofantligt mycket media kan påverka och förändra med hjälp av den makt de har på oss människor. Mickey och Mallory var två hemska massmördare som blev berömda på grund av median vilket fick konsekvensen att folket hejade på dem när de egentligen borde vara livrädda för att de skulle vara deras nästa offer. Massmedierna skapar ett klimat där brottslingarna får uppmärksamhet på fel sätt vilket tydligt visas i denna film eftersom Mickey och Mallory triggas till att begå fler brott för att få ytterligare uppmärksamhet från medierna och samhället. Detta tror jag är något regissören vill visa för att vi ska förstå vilka förödande konsekvenser medierna kan medföra.



Wayne Gale är en reporter som ledde programmet “American Maniacs” där han var besatt av att få så många tittare som möjligt. Hans karaktär tycker jag beskriver mycket väl hur medierna bär sig åt i dagens samhälle och där man tydligt ser vad som är viktigast för dem; att tjäna pengar, oavsett konsekvenserna. Gales program ledde till att Mickey och Mallory fick fans och beundrare vilket bevisar att de till och med fick en viss respekt av människorna när de egentligen borde avskys. Detta brydde sig dock inte Gale sig om eftersom hans enda mål var att få så många tittare som möjligt. Det är ett mål som de flesta människorna inom massmedierna har och jag tror att regissören ville skildra denna händelse i filmen för att fler skulle få upp ögonen för vad konsekvenserna kan leda till.

För att börja lite baklänges så svarar jag på den femte frågan först. Jag tycker personligen inte att det var rätt att ställa Oliver Stone till svars för de morden som inspirerats av filmen. Anledningen till det är att han har gjort en film, som har tillåtits att släppas och när då två människor går och gör något sådant kan det omöjligt vara hans fel. Dessa människor har något fel redan innan de såg filmen, och om de inte hade sett just denna filmen så hade de sett en annan och gjort något brott liknande den filmen. Det blir ett alldeles för kontrollerat samhälle om vi ska förbjuda vissa filmer. Man påverkas av alla filmer man ser, mer eller mindre, och på olika sätt. Jag har sett filmen, tillsammans med hur många andra som helst, utan att göra något våldsbrott. Det är alltså mördarna själva, och inte Oliver Stone som ska stå till svars.



Från början tror jag att Mickey och Mallory har en ganska ”normal” syn på dödandet, ur en mördares synvinkel. De dödar för kicken, för att känna sig mäktiga. Vi vet ju att de båda hade en jobbig barndom, de blev nertryckte och inte uppskattade. De ger liksom igen nu i vuxen ålder, fast på andra oskyldiga människor. Men efter hand som tiden går och de har blivit massmördare så tror jag att det inte längre är kicken, den har de fått nog av nu. Det är istället media som påverkar dem. Medias sätt att framställa dem som hjältar, och folkets jubel istället för rädsla får dem att vilja döda mer och mer. De vill få ära och berömmelse som så många andra, bara det att de har en lite udda väg att nå dit.



Temat på filmen vill jag nästan säga är kärlek. Trots att det var så otroligt mycket våld och obehagliga scener i filmen, så var det kärleken som höll filmen vid liv. Det var kärleken som följde igenom hela historien och det var kärleken som gjorde att man fortsatte titta på filmen. Jag hejade på Mickey och Mallory, jag ville att de skulle få varandra och jag ville att de skulle klara sig. Jag tycker att det var fint att filmen visade att ”man klarar allt så länge man har varandra”, trots att det är en så hemsk film.

Enligt min åsikt menar Oliver Stone att det inte finns någon direkt hjälte i filmen som räddar en befolkning eller liknande som tillexempel i James Bond filmerna. Mickey och Mallory är istället hjältar åt varandra som visar att de följer upp till varderas behov och enligt mig följer de trogna äktenskapsorden ”tills döden skiljer oss åt”. Detta bevisar i sin tur att det finns och att det ständigt byggs upp ett starkare band, både psykiskt och fysiskt mellan varandra som gör det svårare att skilja dem åt.

Mallroy har haft en tuff uppväxt då hennes far både trakasserat samt sexuellt utnyttjat henne, medans ingen i hennes familj har försökt att hjälpa henne. Mickey har också haft en svår uppväxt och de upprepar sig hela tiden i hans drömmar. När de båda träffas matchar det direkt, precis som om han är en ond demon som uppfyller hennes önskan, hämnd på sin familj och verkligheten. Mickey som under flera tillfällen i filmen pratar om djur och demoner anser jag känna sig som djurens härskare som genom sitt mördande visar att han är den starkaste. Han berättar för oss att han är en demon och att den finns inom oss alla, hans växte bara upp samtidigt med honom och tog till slut över hans kropp och själ.

I filmen ser vi även symboler som upprepas under några tillfällen, som tillexempel grönt ljus, skorpioner och ormar. Skorpionen och ormen är listiga djur som vi alla vet är farliga men som ser helt ofarliga ut tills de känner sig hotade. Då hugger till och kan döda en människa. Enligt mig liknar Mickey och Mallory de här djuren då de ser ut som två helt vanliga människor men eftersom deras psyke är på en annan nivå, väljer de att mörda direkt när de känner sig hotade eller blir aggressiva. Men även om världen visar sig vara hård och orättvis, kommer de alltid hålla ihop via det fysiska och psykiska band som de byggt upp. Tillsammans klarar de allt.

Det Oliver Stone gör är att han skapar två ”anti-hjältar” som man egentligen borde avsky, men eftersom han låter oss få ta del av deras bakgrundshistoria (övergrepp, hemska familjeförhållande etc.) så skapas en sorts sympati, och man får en chans att ursäkta dem på det sättet.

I filmen finns, som vi sagt på lektionerna, inga rent igenom goda eller rent igenom onda personer, och då är det lättare att inte se deras fruktansvärda handlingar som vad de egentligen är, utan det känns mer rättfärdigat och inte som meningslöst dödande eftersom ingen i vår värld eller i filmen är helt god. De dödar inget oskyldigt spädbarn till exempel, eller andra små helt rena och oskyldiga varelser (undantag indianen, men det var av misstag).



Kvinnan porträtteras som en otrolig stark figur, ingen man (eller kvinna heller för den delen) kan sätta sig emot på Mallory! Kärleken är en grundpelare som genomsyrar hela filmen, deras kärlek är fin även om de gör ohyggliga saker, de ska vara tillsammans, de vet det och vi vet det. Att känna en sådan kärlek måste vara få förunnat och jag tror att det är lite därför man ändå sitter och hejar på dem.



Att ställa Oliver Stone inför rätta var lönlöst, eftersom människorna som begick det mordet hade begått det ändå. Kanske inte på samma sätt, eller på samma ställe men de hade gjort det vid någon tidpunkt. Man kan inte hålla stackars Olle ansvarig, även om jag förstår de anhöriga som gärna ville ha en syndabock.



Mickey anser att man inte är riktigt levande förrän man dödat, en paradox javisst, men vad vet vi? Tänk om han har rätt? (inte för att jag tror det, eller har några planer för att testa teorin)

Mallory är väl mest along on the ride för att hon är kär och för att Mickey är mannen i hennes liv.



Nu blev detta lååååååååångt (och kanske inte så sammanhängande) så jag avslutar med vad jag tror huvudbudskapet är: Kärlek.

Jag gillade filmen skarpt. Sinnessjuk, blodig och extremt våldsam, den påminner mycket om en Yakuzafilm jag såg när jag var ca 13 där fullkomligt sprutade blodet och troligtvis har Tarantino fått inspiration från just sådana filmer. I den filmen hängde de en man med fiskkrokar längs med hela ryggraden och därefter hällde de kokande olja över honom. En perfekt film för en 13 åring!



Bäst av allt i hela filmen är nog när journalisten fullkomligt spårar ur och blir om möjligt ännu sjukare än vad han var tidigare... Det känns lite som konspiration 58 där regissören i slutet av dokumentären fullkomligt vräker absurditeter över en och det känns inte alltför långt ifrån slutet i Natural Born Killers heller. Även fast denna håller ganska hög standard på absurditeter...



Jag kan förstå att det finns en åldersgräns som är hög med tanke på allt våld som förekommer. Jag tycker dock att det borde föreligga en viss stabilitetsgräns i sinnet för att få titta på sådana filmen. Fast det hade nog varit ganska så kränkande för den personliga integriteten att få sin psykiska stabilitet mätt... dessvärre



/Gustav

Tänkte bara posta någonting som på 6 minuter och 42 sekunder gör mig så in i he-te mycket räddare för människan än vad Natural Born Killers gjorde.



http://www.youtube.com/watch?v=5uhmtAmwnDQ



I det fallet kan man verkligen fråga; är det rätt med dödsstraff?



och är det sant att han fortfarande lever? Varför har jag inte läst mer om honom tidigare? ska jag ta mig tusan göra nu!

Då var det dags att sätta ett stop för alla känslosamma och högtravande försök att göra en amatörmässing psykologisk analys av Mikey och Mallory Knox förfärliga uppväxt och att det är denna som genierna bakom filmduken hade som avsikt att framhäva och avskräcka med.



Att en diskussion angående huruvida man ska få visa filmen för några, eller kanske till och med ingen på grund av det estetiska våldet, ser jag endast som ett tecken på en oförmåga att se bakom en yta av verkligheten och låta sig själv manipuleras av det som anses vara en självklarhet.



Jag tror helt enkelt att filmen är en kuk i röven på hela det amerikanska rättssystemet. PUNKT.

filmen, som för övrigt heter natural born killers (ja, med ett s på slutet) och ingenting annat, anser jag i högsta grad speglar det vi alla egentligen vill se. man kan fråga sig varför stone gör en så våldsam film, man kan fundera över syftet med våld som konstform, man kan ställa sig många frågor! det är enligt mig mer intressant varför vi diskuterar filmen i fråga, varför vi medvetet väljer att se en film som vi relativt enigt och snabbt dömer som ett aggressivt mästerverk. vad gör att vi vill se våld?



vad stone gör så vackert, det vi älskar att hata, är kanske i själva verket det vi alla har kanaliserat bort. det är mörkt att mörda, det är verkligt med våld. att slå någon är alldeles för nära oss för att vi ska göra det, kanske är det vi som är galna för att vi inte är våldsamma. missförstå mig rätt, vi har förträngt vår djuriska suktan efter blod och försöker nu ersätta den med våld som vi tittar på. är vi mer sofistikerade för att vi bortser från våra begär?



jag säger inte att jag ska döda någon, jag erkänner bara att vi måste ha lite distans till oss själva. är det galet att gå till instinkten istället för till det som samhället försökt civilisera.

Jag precis som de flesta andra håller absolut med om att NBK är en mycket speciell och annorlunda film, likaså en film som man inte glömmer bort i första taget. Trots att man tycker att huvudkaraktärerna, Micky och Mallory är långt ifrån pysiskt friska, så kom jag på mig själv att sitta och hoppas på att de klarade sig ur de knipor som de hamnade i. Jag antar att detta var lite tanken bakom filmen, att de skulle framstå som några slags hjältar. Detta kan man ju även se tecken på i filmen, då de hyllas av folk på gatan osv. Man kan tycka att mycket i filmen är absurt, men meningen var sannolikt att skapa uppmärksamhet, något som jag nog lugnt kan säga att de lyckats med.



Våldet i filmen är ju minst sagt grovt och det påstås att detta våld har inspirerat till en rad dåd. Jag tror nog detta kan stämma men samtidigt tycker jag att yttrandefriheten ska vara så pass stark, så att filmer osv inte ska censureras, om det inte finns väldigt speciella skäl till det. Å andra sidan kan man ju försöka sätta sig in i situationen om det var någon anhörig till en själv som hade råkat ut för ett brott, där man trott att gärningsmannen inspirerats av en film liknade NBK. Däremot tycker jag det är fel att skaparen bakom filmen, Oliver Stone ställdes inför rätta för ett brott som tros ha haft koppling till filmen, då han inte kan ansvara för andras handlingar. Samtidigt kan man ju tycka att man har ett visst ansvar när man skapar film eller liknade, då denna sannolikt kommer nå ut till en bredd publik.



Det finns hur mycket som helst att diskutera rörande detta ämne men jag tror det är viktigt att komma ihåg att grovt våld alltid kommer att existera oavsett om filmer så som NBK publiceras eller ej.

Jag precis som de flesta andra håller absolut med om att NBK är en mycket speciell och annorlunda film, likaså en film som man inte glömmer bort i första taget. Trots att man tycker att huvudkaraktärerna, Micky och Mallory är långt ifrån pysiskt friska, så kom jag på mig själv att sitta och hoppas på att de klarade sig ur de knipor som de hamnade i. Jag antar att detta var lite tanken bakom filmen, att de skulle framstå som några slags hjältar. Detta kan man ju även se tecken på i filmen, då de hyllas av folk på gatan osv. Man kan tycka att mycket i filmen är absurt, men meningen var sannolikt att skapa uppmärksamhet, något som jag nog lugnt kan säga att de lyckats med.



Våldet i filmen är ju minst sagt grovt och det påstås att detta våld har inspirerat till en rad dåd. Jag tror nog detta kan stämma men samtidigt tycker jag att yttrandefriheten ska vara så pass stark, så att filmer osv inte ska censureras, om det inte finns väldigt speciella skäl till det. Å andra sidan kan man ju försöka sätta sig in i situationen om det var någon anhörig till en själv som hade råkat ut för ett brott, där man trott att gärningsmannen inspirerats av en film liknade NBK. Däremot tycker jag det är fel att skaparen bakom filmen, Oliver Stone ställdes inför rätta för ett brott som tros ha haft koppling till filmen, då han inte kan ansvara för andras handlingar. Samtidigt kan man ju tycka att man har ett visst ansvar när man skapar film eller liknade, då denna sannolikt kommer nå ut till en bredd publik.



Det finns hur mycket som helst att diskutera rörande detta ämne men jag tror det är viktigt att komma ihåg att grovt våld alltid kommer att existera oavsett om filmer så som NBK publiceras eller ej.

Hat, förtryck, mord, hämnd och ett uns av epilepsivarning – detta är min personliga sammanfattning och därmed också det som var mest minnesvärt efter att ha sett ”National Born Killers”. Visst säger titeln något, dock inte i den utsträckning som den visade sig vara.

Jag ogillar allt för starka actionfilmer med ”slow motion-scener” varannan minut. Det gör filmen alldeles för orealistisk (säger jag vars favoritfilm är Harry Potter). Inte nog med det bestod filmen av psykologiska aspekter som man med all rätt kan fundera på hur regissören Oliver Stone kom på. Det bidrar till att i alla fall jag får en stark obehagskänsla både under filmen samt efteråt då den etsar sig fast på näthinnan några minuter efteråt. Än värre blir det när jag tänker på konsekvenserna, då det tidigare nämnts på lektionen att en eller flera personer tagit del av filmen och skaffat sig inspiration för att sedan utföra dessa groteska handlingar på andra människor. Detta gör mig ängslig att människor faktiskt blir påverkade och utvecklar en gnista från en film vars syfte egentligen är till för att avskräcka. Hur fungerar det då med de mindre våldsamma och mindre blodiga filmerna, känns deras innebörd som en normal företeelse i vardagen om de inte får den uppmärksamhet som de behöver?

”National Born Killers” är en film som jag absolut inte skulle rekommendera vidare då den som tidigare nämnts var väldigt frånstötande och inte speciellt tillfredställande. Skådespelarna som spelades av Mallory och Mickey var i och för sig väldigt skickliga, jag tror inte att det är så himla lätt att spela två psykopater så pass verklighetstroget. Det var svårt att försöka tänka sig in i deras tankesätt och förstå deras handlingar, det blev komplicerat att analysera och känns mest att det övergick till ett flummigt ämne. Budskapet med filmen är svårt att sammanfatta med ett ämne, men jag skulle i alla fall göra det med ordet psykisk.

Mickey och Mallory är två skjutgalna personer som triggar varandra till att alltid göra något värre än tidigare. Jag tror inte att de har samma livsideal, utan att de snarare vill vara perfekta för varandra och toppa den andras massmördarrekord. (It’s all about statistics!) När Mickey först kommer in i Mallorys hus och dödar päronen får Mal upp ögonen för honom. Det är som i en saga när prinsessan blir räddad av prinsen från den elaka draken… Hon blir såklart kär. Hur skulle då Mal få Mickey att bli kär i henne? Tja, vad hade hon att gå på? Han gillade att döda, så hon ville imponera lite…Och som ni alla vet måste man ha gemensamma intressen i ett förhållande, så varför inte göra det lätt för sig och skjuta närmsta krake som kom i vägen? Jag tror alltså att Mickey och Mallory triggar varandra mer än vad de triggar sig själva, och allt blir alltså ett maktspel med kärlek som gemensam nämnare.



Mickeys personlighet är mer lugn än vad Mallorys är. Visst, han skjuter folk till höger och vänster, men han gör det med harmoni i blodet. Mal å andra sidan är mer skrikig och agerar som en fjolla när hon ska döda. Dansar och håller på… Hon är mer dramatisk i sin personlighet, och detta tror jag har med pressen från Mickey att göra. Hon vill visa sig på styva linan och ge Mickey en pungspark, helt enkelt, trots att det verkar vara mot hennes principer till en början.



Och snabbt nu om varför jag inte tycker att Oliver Stone ska bli åtalad för inspiration till mord: Film är en konstform. Ingen tycker att Gud är dum för att gestaltat Jesus på ett kors, även om detta uppmanar ännu fler fundamentalister att korsfästa sig. Man måste ha en skruv lös någonstans för att kunna döda, och denna film kanske drar ut fler skruvar, men det är fortfarande människan som agerar. Summa summarum: Film är en konstform, och inom konst är allt tillåtet.

Självklart vill Oliver Stone visa ett brutalt våld som faktiskt inte bara existerar på film utan även i vår verklighet, i vår värld. Han vill skapa uppståndelse bland befolkningen och få oss att fundera och kanske reflektera över varför, varför kan det gå såhär snett hos vissa personer?



De människor som begår mord eller massmord i den bemärkelsen, saknar oftast likvärdig moral, etik och livsperspektiv jämfört med de personer som inte begår detta brott. Vad som kan ligga till grunden till att människor begår mord är deras barndom med dess påverkan. Regissören Oliver Stone väljer att reflektera över Mallorys och Mickeys barndom; en barndom som är mycket bristfällig med sexuella övergrepp, nedvärdering och misshandel. Med denna utgångspunkt i åtanke kanske det inte är så konstigt att detta par utför mord? Om man själv aldrig har fått uppskattning och ett kärleksfullt mottagande, varför ska man då behandla andra människor så? Kanske är detta något som Oliver Stone vill pointera med sin film, att barndomen har stor betydelse, och är därmed en av orsakerna till Mickeys och Mallorys beteende.



Stone vill förhoppningsvis berätta och därmed visa hur massmördare faktiskt tänker och agerar när de begår mord. Jag kan ärligt erkänna att jag fick både sympati och positiva känslor till Mickey och Mallory trots att de utförde brutala handlingar mot andra människor. Kanske vill han visa att det inte krävs så mycket för att en människa ska förvandlas från normal till en ”natural born killer”. Namnet tyder ju på att vi alla människor är föda till att bli massmördare. Att sedan filmen skulle användas som inspirationskälla till andra massmördare är tragiskt; men de som gjorde de var väl som Mickey och Mallory born to be natural killers utan gränser.

Liksom med all annan kultur så kan NBK framstå på en rad olika sätt beroende på vilket perspektiv man antar. Å ena sidan kan det vara en oerhört vacker och estetisk våldskildring som förde filmtekniken framåt ett antal steg. Sen å andra sidan (vilket kanske är den vanliga reaktionen) kan man se den som en sjuk film men endast ett syfte: att sätta våldet på filmduken. Själv är jag vädligt förtjust i just denna filmen pågrund just av det estetiska. Det är få filmer så lyckas sätta en så pass kraftig estetisk-prägel på våldet som Oliver Stone gör. Skådarspelar insatserna är fantatiska och jag kan aldrig sluta fascineras av den hårdnackade fasad som Mr Knox lyckas ha igenom hela filmen. Något som jag också anser vara en faktor som höjer filmen ytterligare, är det att Mrs Knox är lika delaktig i våldet som Mickey är. Detta kanske inte är det ultimata beviset på jämnställdhet men det bryter än idag många av dem sterotyper som vi ser på film.



Till problemet med glorofiering. Som Susanna nämner i sina något primitiva frågor ovan så framställs de båda huvudkaraktärerna som hjältar trots att de har begått varenda synd som Gud någonsin kan komma på. Varför det är så är svårt att säga då jag inte tror att Olivers syfte eller budskap var att främja våldet som en lösning på problemet. Dock tror jag att Oliver ville få fram att någonslags radikal förändring. Våldet är en metafor för de förändringar som måste ske för att ett samhälle ska förändras. För att utvecklingen ska kunna gå framåt så måste normer brytas och regler skrivas om.



Den fanatiske TV-reporter spelar en ganska stor roll i denna metaforen då han agerar och företräder allmänheten. Genom medias rapportering så uppmärksammas allmänheten på våldet (vilket är en metafor för en radikal förändring). Hur allmänheten reagerar är en fråga i sig. Är det så att paret Knox blir så populära på grund av medias framställning eller allmänhetens blodtörstan?

Att reportern (vars namn jag inte kommer ihåg) sedan blir dödad kan tolkas på så sätt att även media inte är skyddad mot förändring. En slags självförstörelse.



Allt prat om media leder oss osökt in på det faktum att Oliver Stone fick ta en hel del smällar på grund av filmen. Detta anser jag fel, även om jag kan ha en viss förståelse för offrens anhöriga som givetvis vill hitta en syndabock, men att åtala någon för att dem har skapat konst är som att åtala arkitekter för att dem ritar höga hus från vilka folk kan hoppa ifrån och begp självmord. Dvs helt ologiskt.



Åter till budskapet. Radikal förändring anser jag vara det generella budskapet, sen kan man också applicera den klassiska klyschan "kärleken övervinner allt" men den känns inte riktigt aktuell.



Sist men inte minst, livfilosofi. Jag tror att de drivs av olika men liknande tankar. Mallory drivs av ett hämndbegär (förlåt Solveig, ännu en amatörmässig psykoanalys) gentemot sina föräldrar och då kanske främst sin pappa. Mickey däremot drivs av ett starkt hat mot samhället. Som han själv också uttrycker i filmen. Han anser att han är en slags rättvisans bödel och det är hans uppgift att straffa de som har gjort fel. Grunden till bådas överdrivna våldsbegär grundar sig i hatet gentemot andra människor och även i föreställningen att de har rätt och alla andra fel.



Avslutningsvis vill jag slå ett slag för både Death Proof och Planet Terror som långt ifrån kan likställas med NBK men går i liknande tema.

NBK är i grunden en våldsfilm, det är i allfall det man förväntar sig av den innan man sett den och när man tittar på omslaget. Men det är ingen, vad man i allmänhet skulle kalla, vanlig våldsfilm. Jag tror att det finns något annat bakomliggande budskap, något ut över vad en vanlig actionrulle vill säga. NBK vill inte bara visa våldet som en underhållnings-, spännings- och statusgrej, utan mer ställa sig kritisk till/göra satir av att våld kan vara just en underhållnings- , spännings- och statusgrej. När regissören blandar in en totalt oväntade tv-genre som sitcom-format, blir filmvåldet plötsligt förlöjligat. När man sätter det i en absurd situation är det som att publiken får komma till insikt om hur grovt filmvåld verkligen kan vara. Vi har, eftersom man varje dag ser så mycket våld på tv och film blivit lite immuna mot allt våld, det rör oss oftast inte i ryggen. Sätter man då in våldet i ett format som vi inte är vana vid, leker lite med vårt psyke, blir vi plötsligt uppmärksamma på vad det är vi egentligen sitter och tittar på.

Att använda sig av tecknad film emellanåt för att illustrera våldet tror jag också kan vara en slags satir. Tecknad film gör våldet mildare, mer uthärdligt att se på eftersom det då inte uppfattas som lika verkligt, och anses därmed t.ex. mer ”okej” för barn att titta på, när det egentligen representerar exakt samma sak som vilket annat filmvåld som helst.

Jag måste dock avsluta med att säga emot mig själv, för kan det finnas en större paradox än att en av tidernas grövsta våldsfilmer, som dessutom har uppmuntrat till en hel del mord, skulle kunna vara gjord i syftet att kritisera våld i media? Kanske är jag helt ute och cyklar, eller så, ja, det kan den. Är man regissör till denna film måste man nog vara lite speciell, alltså är det inte helt omöjligt att han ville framföra sitt budskap på ett lite annorlunda (tvivelaktigt?) sätt.

Jag tror att Oliver Stones tanke är att på något sätt försöka få människor att förstå hur massmördare tänker. Om man kan förstå massmördare är det även lättare att förstå övriga kriminella också. Med tanke på att USA har relativt hårda fängelsestraff, kan jag tänka mig att det är ett sätt för Oliver Stone att visa sin protest mot detta. Om han får tittarna att känna sympati för fångarna så kan han kanske indirekt påverka det amerikanska rättssystemet en liten aning.

För det han lyfter fram i sin film, framförallt genom Mallory, är hur deras bakgrund påverkar dem starkt till att massmörda. Ur en psykologisk synvinkel skulle jag vilja påstå att varje gång Mallory tar livet av någon så gör hon det för att hämnas på sin far, och till viss mån sin mor eftersom hon inte ingrep i faderns övergrepp.

När det gäller Mickey är det dock lite mer diffust vad i hans barndom som har påverkat honom till att massmörda.

Tanken är dock, enligt min teori, att man empatiskt ska känna med fångarna och förstå att det kanske inte bara är deras fel utan att det oftast finns en anledning till att folk handlar som de gör. För att dra paralleller till historien hade både Adolf Hitler och Josef Stalin alkoholiserade fäder. Stalin uppfostrades av sin mamma med både våld och orimligt mycket kärlek, vilket enligt studier påverkade hans egoism och våldsbenägenhet senare i livet. Han blev precis som Mickey och Mallory en massmördare.

Det finns ett visst händelseförlopp som bör intressera åskådaren något extra vid vidare analysering av detta verk. Detta nämnda förlopp är naturligtvis då paret Knox brutalt och overkligt lyckas starta ett upplopp i den facilitet de sitter fängslade och till slut rymma. På vägen mot friheten har de sällskap av en ambitiös nyhetsreporter som lyckas göra ett utmärkt program då han får med hela rymningen på band, som därefter skickas direkt till en nyhetskanal vilken sänder hela rymningen ”live”.



Detta händelseförlopp blir ett praktexempel på vad bland annat den ytterst kritiske Oliver Stone anser om ett modernt nyhetsverktyg. Någonstans i detta osammanhängande kaos framlevererar skaparen sin åsikt om televisionens effektivitet att nå fram till sitt huvudmål (vilket är att uppdatera händelser så snabbt som möjligt och till så många som möjligt). Denna åsikt blir ganska svår att tyda eller i vilket fall något överdriven när den framställs genom en sådan otroligt bisarr och brutal, men ändå mycket underhållande, scen. Åskådaren vet att skaparen till detta verk vill kritisera, eller kanske förlöjliga, televisionens påtagande att agera nyhetsportal för allmänheten, men det blir svårt att definiera exakt var problemet ligger. Om denna Oliver Stone vill lägga sin kritik åt någon speciell nyhetskanal i ett kommersiellt land eller massmedians roll i övrigt och hur långt den är villig att gå innan det blir svårt att skilja verklig fakta från kommersiell fiktion. Eller kanske är det så enkelt att skaparen vill påpeka något så överanalyserat som att dagens våld är på väg att bli lika osammanhängande som det fiktiva våldet som visas i brutala, overkliga filmer. I det fallet har han sannerligen fått sin poäng sagd efter att flertalet mord sägs ha utförts på samma obarmhärtiga sätt som de i filmen Natural Born Killers. Det kanske låter oroväckande blödigt för att komma från mig, men här blir Stones film offer för det han ville kritisera genom den; en process där verklighet blir till film och film blir till verklighet.



Utifrån ovanstående reflektioner samt efter att ha sett Natural Born Killers är det med gott samvete jag kan säga att filmen går under lednamnet ”våld”. En film som denna ska ibland inte överanalyseras eller ses endast till vissa karaktärers personligheter och fiktiva känslor när man ska bestämma ledord eller tema, filmen talar sitt klarspråk i vad den handlar om och vad som ska beröra åskådaren.

Att försöka ställa Oliver Stone inför rätta med anledning av att hans film NBK inspirerade människor till att "gå ut och döda" anser jag är fel. Vi människor har, om allt står rätt till, en spärr som ska förhindra oss från att begå sådana bestialiska handlingar som Mickey och Mallory sysselsätter sig med. Detta är ju inget annat än logiskt när man tänker på det faktum att människan är ett flockdjur och beroende av andra människor för att kunna säkra sin överlevnad. Jag menar, varför ska vi då ta livet av varandra? Om alla gjorde som M&M så skulle tillslut människan dö ut, vi skulle bli ett självutplånande släkte. Så denna "spärr" fyller antagligen ett mycket större syfte än vad de flesta av oss någonsin reflekterar över.

Man kan ju ställa sig frågan varför Gud eller evolutionen (beroende på vilken uppfattning man har kring tingens uppkomst) skulle skapa människor som helt eller delvis saknar denna spärr? Kanske för att jorden inte ska överbefolkas. Vi är ju trots allt den mäktigaste arten, vi utgör toppen av näringskedjan. Vi har inte någon egentlig naturlig fiende som kontrollerar vårt bestånd. Vår värsta fiende är kanske helt enkelt vi själva?

För att vi inte ska ta fullständigt kol på oss själva så har vi alltså utrustats med en spärr. Vi som har den och anses fungera relativt normalt kanske är menade att på något sätt försöka begränsa de "spärr-lösas" framfart? Vi vill ju i slutänden bara säkra vår egen överlevnad, svårare än så är det inte. Eller? M&M var inte särskilt lätta att hindra, men det var kanske bara för att de uppfyllde ett högre syfte än vad någon ens vågade tänka på. Det kan ju vara så att personer som dem behövs, evolutionen och/eller Gud kan ju ha skapat personer som dem för att gallra bland mänskligheten. Skogar måste ju gallras för att yngre, mindre träd ska kunna få tillräckligt med yta och näring för att kunna växa till stora och starka träd.

Men för att återknyta till Oliver Stone och det faktum att han drogs inför rätta för att ha inspirerat människor till att begå mord med sin film: det ligger inte på enstaka personer att kontrollera de människor som inte har någon spärr. Det ligger på oss alla, föräldrar, mor- och farföräldrar, lärare, klasskompisar, syskon och alla därtill. De som befinner sig i en "instabil" människas närhet är de som kan hålla ett vakande öga över hur den personen utvecklas och beter sig. Skulle det gå överstyr så ska man alltid kunna vända sig till andra för att få hjälp. Men att anklaga Oliver för en sådan sak håller inte i längden. Det enda han gjorde var att presentera en annan sida av det vi kallar Människan.

Jag tror att anledningen till att Mickey och Mallory till viss del upplevs som hjältar grundar sig i att Oliver Stone vill kritisera medias hantering av våld som äger rum i vårt samhälle. Efter att jag har läst en hel del om de finska skolmassakrerna är det i synnerhet det jag har kommit fram till; att felet i medias hantering av sådana extrema fall är den heroiska framställningen av våldsutövarna, de framställs i maktposition och ”vanliga dödliga” är mesar utan förmåga att agera. Våldet och övertaget fascinerar folk; jag upplevde själv när jag såg filmen vilken otrolig känsla det måste vara att vara så mycket starkare än alla andra, att ingen kan komma åt ens överlägsenhet, adrenalinet… - men jag skulle aldrig någonsin få för mig att göra något liknande. Ändå lekte man någonstans med tanken hur det skulle kännas. Då är det inte konstigt att individer som mår dåligt, är utsatta, känner sig utanför och vill ha bekräftelse tar till sig insikten vad det skulle innebära att göra som Mickey och Mallory. Det påvisar två brister i vårt samhälle; dels medias hantering av våld, men också hur dåligt samhället är på att ta hand om dess invånare och få dem att må bra. Även för Mickey och Mallory är det ganska klart att det är pga deras psykiska ohälsa efter deras svåra bakgrunder som får de att bli fruktansvärda mördare. Människor som mår bra blir inte påverkade av våldsglorifiering, men det blir de som inte mår bra.

I filmen har man dels med något form av nyhetsprogram, har jag för mig. Man talar om de blodiga morden M&M har genomfört på sin resa, intervjuar ögonvittnen och visar klipp för att riktigt ordentligt framställa deras skräckinjagande framfart. Någonstans blir nyheterna lite som underhållningsprogrammet som också är med, med mannen som senare intervjuar Mickey. Programmet om kriminella är ju snarare ett underhållningsprogram än något faktaprogram, och ska helst visa så hemska saker som möjligt. Kanske Oliver Stone också vill visa hur vrickat samhället blir när våldet framställs som underhållning och spänning för oss via tv? Mitt intryck av programmet är också att det blir löjligt överdrivet i jakten på ”det värsta möjliga”.

Manligt - kvinnligt; mannen är i särklass den som mest förgriper sig på andra, utövar våld et.c. genom hela filmen. En äkta stereotyp för könsrollerna, skulle jag vilja säga. Mallory är den enda riktiga kvinnliga karaktären, och hon underskattas av nästan alla i sin styrka, för eftersom hon är kvinna ska hon ju inte kunna rucka på män… Hat (våld) – kärlek; är ganska lika, skulle jag vilja säga, känslor som är nära varandra. Det är starka känslor båda två, och för att försvara kärleken används våld. Kärleken skapar också våld, exempelvis när Mickey ”räddar” Mallory ifrån sin pappa. Verklighet – fiktion; båda är ganska suddiga begrepp i filmen, och har blandat sig med varandra. Allting har förmodligen ett uns av sanning i sig, men perspektivet man får se allt ur är M&Ms egna verkligheter, alltså en modifierad verklighet.

Det är svårt att så skarpt begränsa sig till ett enda ord för att beskriva filmens tema. Även om våldet är centralt känns kärleken ännu mer central. Eller kanske också karaktärernas och således människans behov av bekräftelse från omvärlden?

Jag tycker verkligen inte att Oliver Stone ska behöva ställas till svars för mord som var inspirerade av filmen. Som sagt är jag övertygad om att en människa som är trygg i sig själv och mår bra aldrig skulle få för sig att göra något sådant. Snarare det faktum att mord inspirerade av filmen ägde rum är bevis på de brister i samhället jag tidigare pratade om.

Mickey och Mallory är både ganska lika men ändå olika. Att de hade en sådan oerhörd dragning till varandra berodde nog på att de var i liknande situation med liknande jobbiga erfarenheter från sin uppväxt. Deras sår från det läkte aldrig riktigt, och formade dem till vad de blev. Men jag tror att det var för att de ville komma ifrån det, gå vidare, läka såren och få bekräftelse på att de är bra människor som de gav sig iväg tillsammans. Den strävan gav sig tillkänna genom dödandet. Fast det blir så paradoxalt när exempelvis Mickey under deras framfart i fängelset hindrar reportern från att döda hej vilt med orden att ”han har tappat greppet”. Mickey menar alltså att det är fel att döda hur som helst, även om han tidigare utan någon till synes vettig anledning dödar väldigt många människor. Jag tror dock att Mickey och Mallory lider på olika sätt att sina upplevelser, och även i hur de uppfattar sig själva.

Satir och ironi är vad denna film handlar om. Den driver med vårt samhälle och med våldet som existerar genom ”sitcom” varianten på Mallorys uppväxt och de tecknade scenerna i filmen på det grövsta våldet.

Det som vi egentligen tycker är det mest onaturliga – att döda en människa – blir istället något helt normalt och lättsamt. För Mickey och Mallory är dödandet det mest naturliga som finns. Det är deras hobby och yrke. Vi får se rakt in i hjärnan på två kallblodade mördare och det berättar redan mycket som vi redan kopplar med sjuka människor – taskig uppväxt.



Trots detta är det den mest ärliga berättelsen utan hämningar, nästan för ärlig. Vissa människor klarar inte av ärligheten och istället för att acceptera, gå vidare och lära sig av filmen inspireras de och sätter sin inspiration i verk. Vem ska man nu lägga skulden på? Den fria konsten som ständigt provocerar allt mer eller helt enkelt de sjuka psykopaterna som skjuter folk i verkligheten trots att det dom ser faktiskt inte är verkligt.

(Har inte pallat att läsa någon annans kommentarer)

Filmens första avtryck på mig var en slags undran över varför. Varför gjorde Stone denna film? Vad är egentligen budskapet, och framförallt – vad ville Stone uppnå genom att regissera en film som denna? Handlar det hela enbart om att provocera, eller finns det en djupare tanke bakom? Eller är skälet till att endast vilja provocera en tanke djup nog? Behövs det en djup tanke? Frågorna är många, men mina svar få.



För att, enligt önskemål, formulera ett svar bestående av endast ett ord skulle det nog vara ”vansinnig”. Det är en vansinnig film – en film som både skildrar vansinne och som i sig är vansinnig. Det känns som om den är aningen ogenomtänkt, att Stone har byggt den på raseri, aggression och en vilja att ironisera sitt samtida samhälle. Kanske är resultatet en alltför träffsäker bild av vansinne, kanske är en gräns nådd. Fast det beror enligt mig helt och hållet på vilken gräns man talar om. Om man talar om gränsen för det fria ordet, så tycker jag inte att filmen har passerat en gräns, eftersom jag tycker att det fria ordet skall vara just fritt, och utan gränser. Fast när man talar om någon sorts publik gräns, då kan jag känna att filmen är aningen felplacerad. Jag tycker inte att ett sådant här verk ska vara till allmän beskådan, ha omfattande utrymme i media eller annonser – där känns det för magstarkt, och framförallt onödigt och respektlöst.



Varför jag väljer just ordet respektlöst är för att när man tar sig en liten funderare, och tänker igenom vad NBK: s egentliga innehåll handlar om, så är det döden – att döda och att bli dödad. Det är ju inget roligt. Det är inget fräckt. Läste exempelvis igår om en 13-årig flicka från Somalia som hade blivit gruppvåldtagen av tre män. Hennes vittnesmål förkastades och hon dömdes för äktenskapsbrott och till straffet stening. Inför en omfattande publik på en fotbollsplan stenades hon så till döds, nedgrävd till axlarna. Är det roligt? Är det fräckt? Jag är säker på att ingen skulle påstå det. Frågan är då varför då just våld och dödande glorifieras i NBK. Givetvis är filmen en satir – man får ”se filmen mellan raderna”, men enligt mig ter det sig ändock märkligt hur en regissör kan välja att skapa debatt och att provocera genom just detta ämne.



En annan aspekt som man måste resonera över, det är den att filmen är amerikansk. Det är en film producerad för att i första hand vända sig till den amerikanska marknaden, till det amerikanska folket och det amerikanska samhället. Detta kan vara en nackdel. Detta ser vi inte minst när attentat som Columbinemassakern tydligt kan associeras med NBK. Att man i filmen även samankopplar verkliga personer (bl a mördare) med handlingen gör även att filmens verklighet blir abstrakt och parallell – vad är sant och vad är fiktion?

Tittade på det av Gustav postade YouTube-klippet, och det är ett konkret exempel på fixering av en mördare. Charles Manson, som blir intervjuad i klippet, har blivit föremål för en personkult. Men Manson är ingen fiktiv figur. Han är helt enkelt en mördare. En dömd riktig mördare. Det blir obehagligt när den filmiska fiktiva verkligheten blandar sig med den reella.

Men det som jag tycker är intressant med det här klippet är kopplingen som kan göras med NBK, nämligen vad det hela beror på. Bakomliggande orsaker.

I intervjun sägs bland annat följande:



Intervjuare: “Did you never feel remorse?”

Manson: “Remorse for what? You people have done everything in the world to me, doesn’t that give me equal right? I can do anything I want to you people anytime I want to, beacause that’s what you’ve done to me” ... “I wouldn’t do anything that make me feel guilty.”



Här kritiseras samhället, liksom i NBK. Kanske är det därför filmen känns extra obehaglig, eftersom den är så verklig.







Tobias

14-14 i bloggkommentarer (alfa vs omega).

Hög klass på spelet, än så länge. Vem tar hem det till slut?

S

Aldrig har jag sett en film så oroväckande som denna. Känslan den förmedlade fick mig ständigt att hyperventilera, bita på naglarna och gömma mig bakom handen. Detta är med andra ord ett mästerverk utan dess like. Som sagt har jag aldrig sett en sådan känslosam film, men man måste också komma ihåg vad filmers basala uppgift är; att beröra åskådaren, vare sig det är via humor- eller skräckinslag. Natural Born Killers leker med publikens sinnen då de bryter mot sinnens elementära normer. Mord begås till ett ständigt skratt i kulissen och kulor flyger med ett leende på mördarens läppar. De allra mest otänkbara brott framställs i denna film som om det var det mest normala i livet.

Frågan om filmens handling, ståndpunkt till hat kontra kärlek, verklighet kontra fiktion kan jag inte svara på. Filmen är så underbart abstrakt men ändock rörande att frågorna är för mig omöjliga att besvara. Jag funderade länge över vilken genre filmen står under, och jag kan inte annat än konstatera att genren är: ”Psykotiskt mästerverk”

Oliver Stone ville förmodligen visa hur media kan förvränga våra tankesätt genom att få oss till att gilla de onda i filmen. För mig är det helt absurt att sitta och tycka om och heja på de två fullkomligt sjuka och galna personerna, men samtidigt kan jag inte låta bli att känna så i vissa stunder, och det är just denna konstiga känsla som gör att filmen är bra. Ibland känner man en fruktansvärd ilska över vad Mickey och Mallory gör, ibland tycker man de är häftiga och ibland tycker man oerhört synd om dem. Det är inte endast vi som publik som får dessa känslor, de människor som finns i NBKs värld får ju också en märklig bild av dem, men ännu starkare. Det visas att människorna tycker att Mickey och Mallory är häftiga, de imponeras av vad de gör och det blir på något sätt en ära att få bli mördad av dem. Orsakerna är förmodligen att det hela är så overkligt och sjukt, men framförallt så är det att medierna i filmen också är imponerade av Mickey och Mallory och självklart påverkar det folket.

Jag tror helt enkelt att Oliver Stone vill kritisera sättet en del medier jobbar på och visa att folket är väldigt lättpåverkade av vad som skrivs och sägs. Många delar av samhället blir kritiserat i filmen, men det jag märker mest är just kritiken mot mediernas roll i hur människor ser på saker och ting.

Jag brukar vanligtvis inte fastna för våldsfilmer, men trots de grova våldscenerna i NBK fängslades jag lite av filmen. Film handlar mycket om att väcka intresse hos sina åskådare och beröra dem på ett känslomässigt plan, vilket jag tycker denna film gör.

Kärlek är ett motiv som brukar skildras i de flesta filmer, på ett eller annat sätt, så även i denna film. Under hela historiens gång följde vi karaktärerna Mickey och Mallory och vi kunde se hur deras kärlek för varandra påverkar deras handlingar. Jag tror att deras kärlek bygger mycket på att bevisa sin makt för den andre genom att ständigt döda fler människor och med allt grövre metoder. Mycket i samhället idag bygger på makt, både samhällets makt och individuell makt. Genom relationen till varandra kan karaktärerna ständigt jämföra sig med varandra och försöka nå längre än den andre i maktkampen. Således anser jag att deras förhållande inte kan ses som ett ”normalt” kärleksförhållande utan mer som att de ständigt är varandras motspelare i kampen.

Trots denna abnorma kärlek tror jag ändå det är kärleken som gör att man, åtminstone jag, fängslas av filmen. Kärleken mellan karaktärerna tycks vara det enda goda i filmen och som människa dras man, förhoppningsvis, snarare till det goda än till det onda. Kärleksrelationen var säkerligen ett medvetet och smart knep av Oliver Stone för att få publiken att engagera sig i filmen.

Jag tror dock inte att det är endast kärlek som Oliver Stone vill förmedla med sin film, utan snarare vill han också visa och få människor att förstå den ständiga maktkamp som nu för tiden råder på många håll. Dels medias makt, vilket tydligt visas i filmen då reportern Wayne Gale är totalt besatt av att få höga tittarsiffror. Media har stor makt över oss människor och det är viktigt att inte låta sig påverkas allt för mycket av media, det gäller att vara kritisk till allt man ser och hör eftersom det mesta påverkar oss på ett eller annat sätt. Jag tror också att Stone ville markera våldet i samhället och understryka att vi inte får låta maktkampen göra att våldet går för långt och tillämpas i den stora utsträckning som det gör i filmen. För att sammanfatta filmens tema med ett ord; makt.

Slutligen vill jag säga att jag inte tycker det var rätt att försöka ställa Oliver Stone till svars för de mord som inspirerats av filmen. Film är, som tidigare nämnts, en konstform och inom konst är allt tillåtet. Brott har alltid, och kommer säkert alltid, att begås och jag tror inte det beror på enbart denna film. Att film som medium påverkar individer så starkt, att de till och med begår fruktansvärda brott, är kanske bara ytterligare ett faktum som dess värre tyder på medias och andra kanalers makt att påverka och ta kontroll över oss.

Många intressanta reflektioner ovan så jag lämnar nog själva analysdelen och skriver lite tankar och åsikter kring filmen som just film.



Oliver Stone är ju som vanligt briljant i sitt bildspråk och det är nog just en så erkänd regissör som Stone som är den rätte när det kommer till det antivåld och den mediedebatt som filmen för med sig. Läste en intressant sak för ett tag sedan angående just Oliver Stone och den som skrivit manuset till filmen - Quentin Tarantino. Det ryktas om att Stone inte var särskilt imponerad av Tarantinos manus från starten och att han valde att skriva om stora delar av det. Något som gjorde Tarantino mycket förbannad som inte alls var nöjd med det nya "förbättrade" manuset. Detta var ett svar på en av de frågor jag under filmens gång satt och funderade på. För filmen är faktiskt en stark kontrast till de övriga filmer Tarantino gjort när det kommer till innehållet. Natural Born Killers har ett klart mer provokativt och debattväckande syfte. Något som den psykotiska och våldsfixerade Tarantino säkerligen hade svårt för när han läste det "nya" manuset, men som jag tycker är helt brilliant. För utan just de frågor kring våld och media som filmen faktiskt väcker skulle Natural Born Killers säkerligen bara blivit en film i mängden.



Tommy Lee Jones som den hetsiga fängelsedirektören och Woody Harrelson som en av huvudgestalterna är klart de två bästa skådespelarinsatserna i filmen och vill man se mer av dessa herrar tillsammans i en film är mitt tips bröderna Coens relativt nya film "No Country for Old Men".



(Tack Sara för att du påminde om den avslutande bokstaven på filmen namn)



Allt för mig!



/Jonathan

Oskar Pernefeldts text var bäst, han ska därför få en glass av mig.

Åh, tack Susanna. Va gulligt av dig.

Jag vet jag skriver sent, hoppas att bättre sent än aldrig fortfarande gäller :P Och ursäkta på förhand för ev. missade bokstäver, mitt tangentbord är inte som det ska vara, och jag har mina misstankar om varför.



Denna film var ett typexempel på vad jag gillar att titta på. Den var väldigt absurd samtidigt som den var realistisk. Olicer Stone visade hur människor som begår "onda" handlingar samtidigt kan verka "goda" på ett sätt som man kan relatera till och därmed inte är de monster man tror de är efter att ha läst om deras dåd i medierna. Ta t. ex TV där nyhetsuppläsaren/programledaren ser så hemskt allvarlig ut och försöker få en människa att verka vara ett monster, medan människan egentligen tänker på ett sätt som för den är helt logiskt; och som kan vara logiskt för oss alla om vi låter den gömda, farliga delen av vårt sinne ta över.



I filmen kändes det som att Mallory var den som var mest extrem. Hon ville rädda "livet" samtidigt som hon kunde döda/tortera "oskyldiga" utan att blinka. Mikey var helt enkelt det han sade att han var, en naturlig mördare, dödare, som hade det i sin natur att döda. Det var inte hans fel, och det fanns inget fel i det han gjorde för "oskyldiga" människor finns enligt honom inte. Frågor väcks som "kan jag också göra så där? Kan Susanna göra så där?" och man vet helt enkelt inte svaret för det är det vi "civiliserade" människor (:läs Jack Scagnetti och Wayne Gale) aldrig låter andra se.



För mig är filmen ett briljant mästerverk som visar hur din granne eller killen som gör din pizza varje söndag kan ha en sida i sig som får katastrofala konsekveneser (för oss) när den kommer fram. Oliver Stone visar på ett fantastiskt sätt hur människor egentligen tränger undan en sida inuti som egentligen är den sanna, nämligen den sida som gör oss all till "Natural Born Killers".

Som jag sagt innan är jag inte mycket för att analysera film eller bild, men jag antar att jag måste... Jag brukar inte ha svårt för att titta på våldsfilmer eller action över huvud taget, men denna film fick mig faktiskt att må fysiskt illa vid vissa tillfällen. Det i sig visar ju att Oliver Stone verkligen lyckats fånga människans groteska sidor på film, och det gör den nog mer till ett konstverk, tycker jag.



Mickey säger ju i intervjun i fängelset att det egentligen är mänskligt att mörda och att det är våra djuriska instinkter, ungefär. Men vad är det egentligen som är mänskligt, eller djuriskt för den delen, med att gå omkring och mörda oskyldiga människor? Djur dödar för mat, inte för nöjes skull. Att Mickey och Mallory dessutom blir kända och hyllade för sina bedrifter är ännu mer löjligt.



Nej, jag tror bara att Oliver Stone ville göra en ironisk film som leker med något så seriöst som döden och mord och möjligtvis vara ett hån mot staten som inte lyckas kontrollera det.

Precis som både Gustav och Tobias tidigare har nämnt, är den Manson som nämns i filmen Charles Manson (USA) - som i slutet av sextiotalet samlade ett antal anhängare kring sig i en sekt som med våldshandlingar skulle påskynda domedagen. Medlemmar ur gruppen mördade brutalt sju till synes slumpmässigt utvalda personer vid två olika tillfällen och efter det ställdes gruppen inför rätta. De dömdes till döden men straffen omvandlades senare till livstidsstraff.



Intervjun i filmen, när Wayne Gale intervjuar Mickey, bygger på en känd TV-intervju som gjordes med Charles Manson (dock slutade det inte med upplopp...). I den intervjun gjorde han uttalanden likt Mickeys. Se Tobias inlägg ovan.



Precis som Charles Manson anser Mickey att dödandet är något naturligt. Mickey: ”It's just murder man. All God's creatures do it in some form or another.” Att döda har alltså inget med med moral att göra - det handlar inte om ont eller gott; det bara är så. Mickeys etik - han är sin egen Gud, minns scenen där M & M gifter sig då Mickey antyder att han är Gud, åtminstone i sitt eget universum - bygger på filosofen Nietzsches resonemang om ”övermänniskan” (som sedan nazisterna använde sig av för att rättfärdiga sin ideologi).



Nietzsche var också, precis som Mickey, fascinerad av ödet. Han menade att människan inte kan kontrollera sitt öde. Mickeys första fråga till Mallory är: ”Do you believe in fate?” Filmen igenom återkommer Mickey till att han är predestinerad till vissa saker. Under fängelseintervjun frågar Wayne Gale honom hur det kom sig att han började att döda människor. Mickey svarar: “I mean I came from violence. It was in my blood. My daddy had it. His daddy had it. It was all just my fate.... The wolf don't know why he's a wolf. The deer don't know why he's a deer. God just made it that way. ”



Enligt Nietzsche har människor i allmänhet ingen fri vilja - frihet når man endast genom att ställa sig över moralen och bli övermänniska.



Mallory visar (åtminstone ibland) en annan syn på dödandet. Hon är den som reagerar starkast då Mickey dödar indianen. ”Bad, bad, bad, bad, bad!” När Mickey hävdar att det hela var ett misstag säger Mallory bestämt: ”There are no accidents!” Uppfattningen om att det inte finns några slumpmässiga misstag – människan bär alltid själv fullt ansvar för sina handlingar, poängterar bland annat existentialisten och filosofen Jean-Paul Sartre. Han skriver: ”The essential consequence of our earlier remarks is that man being condemned to be free carries the weight of the whole world on his shoulders; he is responsible for the world and for himself as a way of being.”



Sartre menar alltså att det inte finns någon på förhand uppgjord modell, som människan har att förverkliga - hon modellerar sig själv.



Överflödig fakta: Marilyn Manson, som egentligen heter Brian Warner, har naturligtvis tagit sitt nya efternamn efter Charles M.

Ja, var ska man börja med NBK...



Att Mickey och Mallory plötsligt framstår som hjältar i media är självklart rätt så besynnerligt, samtidigt som det är rätt så fascinerande och jag tror att det är det some de blir i media - fascinerande. Folk fastnade för det de stod för just för att de var så mycket den kompletta motsatsen till resten av samhället. Att de vågade gå emot "the mainstream" och vara helt och totalt... vrickade. Jag tror att det Stone här ville demonstrera är hur oerhört sjukt det är att sådana här människor kan få sådan uppmärksamhet i media. För att dra liknande paralleller till de skolmassakrar som ägt rum under de senaste åren så kan jag tänka mig att i och med den gigantiska mediebevakningen så når mördarnas "meddalanden" ut till fler som i sin tur kanske kommer på att "Men, hallå! De har ju rätt! Jag ska nog också göra som dem." fast de kanske aldrig hade kommit på tanken tidigare, om du förstår vad jag menar.



De bitar som jag minns allra tydligast från filmen är Mallorys berättelse om hur hon mötte Mickey och hur Wayne Gale transformeras från en framåt TV-kille till någon som är ännu galnare än både Mickey och Mallory.



Mallorys "sit-com" fann jag särskilt intressant. Att det är möjligt att förändra och vrida på en sådan hemsk situation så pass mycket med en hop av inspelade skratt och jubel... Jag kände att jag drogs med av det och nästan log lite jag också när studioskrattet kom in, och DET tycker jag också är väldigt skrämmande. Media är så pass manipulerande att det till och med kan få en berättelse om en sexuellt utnyttjad dotter att bli en komedi... Man har blivit så inlärd med att när det kommer ett studioskratt så ska man själv också skratta, för det man ser är roligt.



Sedan har vi Wayne Gale som uppenbarligen gör allt för att dra uppmärksamhet till sitt program och som är beredd att gå hur långt som helst för att få flest tittarsiffror. Sedan verkar han också vara ute efter att "sätta dit" Mickey i sin stora intervju... eller? Sedan spårar han själv helt ur under upploppet och till och med Mickey påpekar att han är "ur balans". Så M&M hade kanske -någon- tanke med vad de gjorde... eller gjorde de det? Jag vet inte.



Att Oliver Stone sedan ställdes inför rätta för att ha regisserat den här filmen tycker jag inte är riktigt rätt. Det ligger trots allt inte under hans ansvar att se till så att alla som ser hans film är mentalt stabila. Det som han nog ville peka på med NBK var, tror jag, hur skruvat samhället är och hur lätt det är att vända på något och manipulera den allmänna befolkningen.



Och om ni vill veta vad annars jag tycker om den här filmen så ör det bara att läsa Mia O's inlägg här ovan. Hon har skrivit nästan exakt mina övriga tankar kring filmen.



Cheerio.

Filmen vi har sett, ”National Born Killers”, är en film med överdrivet mycket våld, det är så mycket våld att man till slut inte lägger märket till det. Jag har sett filmen tre gånger nu och jag reagerar inte längre över våldet i filmen, eller i alla fall inte lika mycket som första gången. Är inte det lite sjukt? Filmens upplägg gör att man inte reflekterar över vad man ser längre. Detta kan vara en anledning till varför våldet ökar idag, jag menar att våra gränser ökar ytterligare efter att ha sett överdrivet våld. Våldet blir mer accepterat.

När jag såg det första klippet i filmen tyckte jag att Mallory och Micky var helt sinnessjuka, men med regissörens skicklighet byggs filmen upp så att man börjar tycka synd om dem. Vi får se hur de hade det som barn och det kommer även in klipp emellanåt ifrån deras barndom, detta gör att i alla fall jag känner en sympati för dem eftersom de har haft en tuff uppväxt. Dock vill jag tillägga att detta inte är en ursäkt i det verkliga livet. Det finns de människor som genomgår samma sak som Mallory och Micky gjorde när de var små, men de blir inte hänsynslösa mördare för det. Vi människor har alltid ett val, dock tror jag att en del människor är starkare än andra att hantera det som man har upplevt. Filmen hade sett helt annorlunda ut och man hade fått ett annat intryck om regissören hade visat handlingen ur offrens perspektiv. Regissören vill förmodligen inte ansluta sig till den stora massan som gör filmer ur offrens perspektiv, utan ser utmaningen i att göra en film sett ur förövarens synvinkel, livet är inte svart eller vitt utan det finns många gråzoner.

Det är bara ett trick regissören gör och vi kan även se i filmen att människorna som får se Micky och Mallory Knox via media dyrkar dem. Jag tror även det kan vara väldigt lätt att följa med strömmen då folk påstår något och till slut blir det fler och fler anhängare. I filmen riktar regissören är en sorts kritik mot dagens media, ser jag det som. Media borde inse vilken stor makt de har som kan påverka miljontals människor via radio men speciellt via tv-apparater. Ändock tycker jag inte att man ska förbjuda sådana här filmer eftersom man då gör det hela förbjudet och mystiskt, för många kan det i sig vara en tjusning och bara för att det är förbjudet måste filmen ses.

I fängelset blir Micky intervjuad och denna sändning sänds live och alla kan se den, även fångarna i fängelset. Han säger en del intressanta saker där som t.ex. när ”medianissen” undrar varför de mördade så hänsynslöst och om de inte kände någon ånger. Micky svarade då att det fanns människor som inte hade något liv eller hade ett trist liv och paret Knox var som befriare för dem. Han sa dessutom att ingen var oskyldig och alla har någon gång syndat. Det är en rätt intressant tanke bakom detta tycker jag, det är sant alla har någon gång syndat och det finns säkert människor där ute som beter sig som om de är ”döda”. Med denna bild ser jag Micky och Mallory som en form utav döden själv dock undrar jag hur de kan själva ta rätten att bestämma vem som ska dö och inte dö. Kanske kan synen på olycklig död se ut så som paret Knox mördar, att den är slumpvis. Ibland inträffar tragiska händelser utan någon speciell anledning t.ex. en bilolycka.



Med alla dessa klipp tycker jag att regissören lyckas förstärka karaktärernas känslor så att man lättare kan förstå. Oliver Stone försöker förklara hur det är att vara hög och hatet som byggs upp inom dem under deras miserabla barndom. Den känslan han beskriver, det hatet som han beskriver som Mallory känner mot sina föräldrar är oftast en vanlig känsla för människor som har utsatts för liknade händelser som Mallory utsattes för. Dock tycker jag att klippen då Stone försöker förmedla hur det är att vara hög, emellanåt kan vara störande. Framförallt är det de snabba klippen som gör filmen rörig. Jag anser även att klippen på djur och hur de beter sig framförallt hänger ihop med hur jag tror att Micky ser på världen. Han tycker det är naturens lagar som gäller. Det är antingen döda eller dödas. Jag tror även att de båda huvudpersonerna ser sig som ”lejonet” i djurens värld och det är de som bestämmer vem som ska leva och dö. Det hela kan även ha att göra med någon form utav maktbegär och att de gillar att människor är rädda för dem. Ett annat djur som dyker upp är ormen som är en mångtydig och mångkulturell symbol. Ormen symboliserar både ondska/förstörelse och liv/ uppståndelse. Då paret Knox gifter sig rinner deras blod ner i floden. Det kan ses som en symbol för att de alltid kommer vara en del av det eviga kretsloppet, precis som vattnet i floden under dem. Ormen symboliserar för mig mest ondska i denna film; det är ondska som rinner i deras ådror.



Det är viktigt att diskutera den här typen av filmer, Oliver Stone och liknande regissörer fyller en funktion i samhällsdebatten. Den här typen av våldsproduktion innebär en svår avvägning eftersom producenterna och regissörerna måste ta i beaktande att de påverkar människor som kan vilja efterapa och begå den här typen av förfärliga brott. Därför bör Stone ställas till svars för att han gör en sådan här film, så att han får förklara anledningen till varför han gör den. På så vis undviks missförstånd.



Jag vill bara nämna att jag medvetet undvikit att läsa övriga deltagares inlägg förutom de tre första, för att inte färgas i mina åsikter.

Jag vet inte vad avsikt Oliver Stone har haft när han producerade eller rättare sagt regisserade denna film, dock tror att han har analyserat den färdiga produkten desto mer.

Man kunde helt klart höra bland klasskamraterna hur snacket gick och hur alla kände viss empati för the Knoxes då vi avbröt filmen i mitten efter "gröna scenen" för att se resterande av filmen senare. Alla var dock mycket förvirrade med sina egna tankar hur man kunde känna så. Detta är ett väldigt intressant sett att se hur man kan påverka den mänskliga individen och för att komma in på huruvida Oliver Stone bör stå till svars för konsekvenserna av filmen så kan vi använda just denna påverkan på människan.

Om vi ser nu som sagt hur lätt vi påverkades och började känna empati för the Knoxes, lika väl förstår vi att det är fel både moraliskt och etiskt sett så jag tror inte man ska skylla filmen (Oliver Stone) som sagt utan individen då jag tror att dem som fattas denna förståelse för hur fel det är skulle helt enkelt söka inspiration någon annanstans ifrån för att utföra liknande minst sagt våldsamma ritualer. Sen att filmen är väldigt "offensiv" kommer man inte ifrån och jag personligen tyckte att det var en uderhållande tuff film, men det är heller inget jag vill se mer av. Där finns säkert en målsgrupp som vill se mer av detta och tycker det är underhållande men jag tror dem är mer av en analyserande typ än mig, dock kan jag tycka att man bör se den för att just konfronteras med sina känslor och tankar.

Ordet eller orden jag hade valt att beskriva filmen med hade följdaktligen blivit: Konfrontation med sin hjärna.



Hur man har används sig av klippning av scener, att man klippt in reality serier, slapstick humör och en massa annat har jag problem att analysera ingående då jag inte är just den analyserande cineasten. Dock var det estetiskt och annorlunda för ögat som nämnts ett par gånger och för att nämna ett exempel som jag kände var att morden på Mallorys föräldrar fick en förmildrad "humoristisk" syn vilket i sin tur gjorde Mickey med heroisk.



Jag avlsutar med att ge den 4,5 solar av 5... ;)

1. Tror inte att Oliver Stone försöker beskriva Mickey och Mallory som hjältar utan vad han skapat tror jag är en film som man får se utifrån den "onda" sidans perspektiv. Vi alla är hjältar i våra egna drömmar och en form av drömvärld är vad de byggt upp runt i kring sig och de lever för studen och anser egentligen inte att det är något fel med att döda. Eftersom du hela tiden får följa Mickey och Mallory bygger man till sist upp en slags relation till huvudpersonerna och man dras med i filmen och får nästan känslan av att det dem gör är rätt. De ser inga problem utan de ser på möjligheterna och när de blir tillfångatagna skills de åt och deras möjligheter försvinner. Eftersom du under filmens gång sett dessa två personer tillsammans under hela filmen blir det fel i handlingen när de plötsligt skills åt och man tycker detta är fel eftersom man byggt upp sig föreställningen om att "dem ska vara tillsammans".

2. Den kritik som i filmen vänds mot media är nog kraftigast då de tillfångatas och de strax innan sitt dödsstraff blir intervjuade av TV, eftersom detta är precis vad folk vill se. Media ger det som tittarna vill ha och i detta fall är det blod. Dock något som fortsätter vidare sedan är vid flykten ut från fängelset då kameran ständigt rullar eftersom ifall det visas kommer programmet få så höga tittarsiffror. Man försöker nog göra en koppling där att man ser inte riktigt verkligheten som den är utan man försöker se det ur ett medieperspektiv. Den fullständigt absurda flykt ut från fängelset kommer ju ge så mycket publicitet och därför rullar kameran vidare.

3. Till en början får man bilden av att Mallory inte klarar sig själv utan blir något livlös utan Mickey, hon blir mentalt instabil av att sitta i fängelse, slutar prata, äter inte osv. Även vidare blir hela tiden kvinnans roll något förtryckt i filmen då man framlägger det som att mannen har den starka sidan med våldtäckter och utnyttjande av kvinnor.

4. Bakgrund/Uppväxt

5. Tycker det var väldigt fel att ställa Oliver Stone inför rätta därför att han precis som andra filmskapare är ute efter att tjäna pengar och det gör du enbart genom att ge folk det de vill ha. Kanske var det klokt att göra det eftersom man ska aldrig underskatta förmågan hos någon och aldrig vara nog säker på vissa människor, förmodligen var det väll en säkerhetsåtgärd från statens sida men kan tycka den verkade någerlunda långsökt.

6. Mickey och Mallory försöker nog finna någon sorts lycka i livet, någon stans att slå sig ner och skaffa villa, vovve, volvo men på grund av deras bakgrund så har de samtidigt svårt att få en verklig bild av hur ett familjeliv ska se ut. Istället för att konfrontera sina rädslor springer dem ifrån dessa. Exempel på detta ser man då de träffar indianen som de av misstag har ihjäl eftersom Mickey går fullständigt bärsärk då han tvingas konfronteras med sina djupaste rädslor. I och med att de haft en så pass hård uppväxt ser de väldigt lätt på dödandet men under filmens gång får man känslan av att de egentligen vill komma ifrån det levnadssättet.

Det intressanta med NBK är att filmen klassas som underhållning samtidigt som innehållet är en ren parodi på hur samhället utnyttjar andras tragedier för egen vinning och underhållning. Reportern som ville göra en intervju med mördarna för att han trodde att det skulle öka tittarsiffrorna framställdes som patetisk och löjlig i kontrast till Mickey och Mallory vars kärlek gjorde våldet vacker. NBK skildrar samtiden där människor bokstavligen är villiga att gå över lik i jakten på pengar och sin egen framgång. Filmen är kritisk och brutal för att få oss tittare att förstå vilken värld vi lever i och börja ifrågasätta den. NBK är fantastisk i det avseende att den faktiskt får tittarna att reagera, tänk bara på hur mycket skriverier det har gjorts sen den publicerats! Filmen kan på många sätt liknas vid Goyas verk som samhällskritisk och uppseendeväckande men är briljant inte bara för budskapet utan också för teknikens skull, färgerna, musiken och växlande klipp mellan realistiska bilder och tecknat.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: