Campeonstvåor

Ordet analys kommer från grekiskan och betyder sönderdelning, upplösning. Ordet används också inom andra områden, t.ex. inom naturvetenskapen. Att jämföra en diktanalys med en kemisk analys kan tyckas långsökt men det finns vissa likheter. Under 1800-talet fanns det en del litteraturforskare som försökte applicera naturvetenskapliga metoder på textanalys.

När det gäller diktanalys, och annan textanalys också, så kan man komma långt bara med hjälp av "sunt förnuft". Att plocka sönder en dikt in i minsta detalj behövs inte alltid, och ibland kan det till och med vara så att själva andemeningen med dikten går förlorad. Men en del dikter är så svårgenomträngliga att det inte räcker med en vanlig genomläsning för att vi ska förstå dem. I de fallen kan det vara bra att kunna närma sig dikten på ett mer systematiskt sätt.

I mer avancerad diktanalys brukar man försöka att se diktens tre olika "skikt". Ofta är det svårt att se en tydlig uppdelning av dessa skikt, men det kan ändå ge en vägledning när man försöker spåra mönster i dikten.

1. Motivskiktet: är helt enkelt vad dikten handlar om. Motivet eller motiven är ofta nära förbundet med diktens tema (tema= innebörd, budskap).

2. Bild- och symbolskiktet: i detta skikt tydliggörs ofta motivet. Bilder, i form av liknelser och metaforer, och symboler är vanligt förekommande i dikter.

3. Det språkliga skiktet: hit räknas rytm och rim. Inte minst när det gäller låttexter blir just rytm och rim tydliga, men det finns såväl rytm som rim i de flesta dikter. Gör man ett schema över rytmen i en dikt kan man urskilja s.k. versfötter eller takter. Det finns ett antal fastlagda scheman eller versmått där takt, rimsystem och radantal bildar ett tydligt mönster (t.ex. sonett, hexameter eller limerick) men detta är överkurs och något som du själv får förkovra dig i om du är intresserad.  

Det finns inte något allmängiltigt schema som kan användas på alla dikter, men följande frågeställningar och begrepp kan vara till hjälp när du ska skriva en diktanalys.

ANALYSSCHEMA

Först ska du undersöka diktens ytplan, det vill säga vad den vid första anblicken handlar om.

• Vilket händelseförlopp beskriver dikten?
• Vilka personer finns med i den? Vem är diktens jag? Diktens du? Finns det andra personer med?
• I vilken miljö utspelas dikten?
• Leder handlingen fram mot ett klimax, en höjdpunkt, där allt vänder?

För att till fullo förstå en dikt är det oftast inte tillräckligt att endast avläsa ytplanet. Du måste också tränga djupare in i dikten, ner till djup- eller symbolplanet. Här följer några hållpunkter.

• Vilka nyckelord finns i dikten? Hur framhävs de? Bildar de kontraster? Upprepas de? Vilken effekt får detta?
• Vilka associationer ger dikten nyckelord upphov till hos dig?
• Vilken stämning förmedlar dikten? Vilket känsloläge har den?
• Vilka symboler och metaforer finns i den?
• Vad vill dikten mig? Vill den påverka mitt handlingssätt? Vill den få mig att tänka efter, att reagera eller bara att känna?

NÅGRA ANVÄNDBARA BEGREPP

liknelse

Liknelse är att likna något vid något annat. En liknelse består av ett sakled och ett bildled, vilka skiljs åt av ett "som" eller ett "liksom". Det finns en hel del "standardliknelser" som du säkert känner igen: arg som ett bi, envis som en åsna, rik som ett troll, klart som korvspad, listig som en räv. Roligare är det förstås att förnya liknelseförrådet och kanske hitta på egna varianter.

metafor

Metafor är ett grekiskt ord som betyder överföring. Ett ord förs över från sin vanliga betydelse och sitt vanliga sammanhang till ett nytt där det får en ny betydelse. Man skulle kunna säga att det är ett ord som används "fel". Även här finns "standardmetaforer" som är så vanliga att vi inte ens tar dem för metaforer: plöja, grön, möblera, grilla, nolla, bolla, lekstuga, smöra, mossig.

metonymi

Man kan säga att metonymi är att använda ord på ett metaforiskt sätt. Metonymi innebär att ett ord får betyda något som har samband med det som ordet egentligen betyder. (hela bussen skrattade, hela stan visste om det, jag ska prata med verkstan, Washington och Moskva är oense, ta sig ett glas)

personifikation

Personifikation är när abstrakta begrepp och livlösa ting blir levande väsen. Berättelsen om Spara och Slösa är exempel på personifikationer och uttryck som när kärleken kom till byn. Egentligen skiljer man på besjälning (livlösa ting blir levande) och personifikation (abstrakta begrepp blir levande) men ett vanligt samlingsnamn är personifikation. Det är vanligt att naturen besjälas och personifieras: ljusets låga som ser mig i ögonen, solen löser sitt blonda hår eller aspen som darrar och viskar.

symbol

Ett begrepp av största betydelse inom litteratur och konst, kommer ursprungligen från grekiskans symbolon (kännetecken). Konventionella symboler (och som alla tolkar på samma sätt) är t.ex. korset och hjärtat. Många författare skapar sina egna symboler. (t.ex. Söderbergs Pälsen)

allusion

När man alluderar så anspelar man på (mer eller mindre kända) personer eller händelser eller litteratur. (Han kände sig som Hamlet...) Ofta krävs en viss insikt för att förstå allusioner och de gör därför ibland ett "svårt" intryck.

allitteration

Allitteration är ett bokstavsrim på begynnelseljuden i närstående ord. (svettiga, sotiga smederna slungade, lövens lösa lek) Det är vanligt i fornnordisk poesi, ordspråk, talesätt och i gammalt lagspråk.