Campeonstvåor

Alla kontrollfreaks jublar: nu finns en deadline för våra filmer. Torsdagen den 24 april ska filmerna vara HELT färdigredigerade och sparade i rätt format. Se mer info på Students i dokumentet "Till alla filmteam".

Filmgalan blir i år fredagen den 9 maj. Vi bjuder in alla ettor kl. 11.00. Då ser de våra filmer medan vi äter pizza. Klockan 12.00 ser vi filmerna tillsammans med de treor som vill dyka upp. Klockan 12.45 är det prisutdelning.

Diktanalys

Uppgift: analysera två dikter. Välj en av de dikter som du hittar i mappen KOM ÅK 2 (BILDDIKTANALYS) på Students och analysera genom att jämföra med en dikt/låttext som du själv väljer. Se stencil "diktanalys" eller läs på här nedan. Markera och kommentera eventuella liknelser, metaforer etc. men se upp med s.k. övertolkning (d.v.s. att du försöker att hitta så mycket i dikten att det blir till en överdriven tolkning) - alla stegen i diktanalysen kanske inte är relevanta.

Bildanalys

Uppgift: analysera två bilder. Välj en av de bilder som du hittar i mappen KOM ÅK2 (BILDDIKTANALYS) på Students och analysera genom att jämföra med en bild som du själv väljer. Se stencil "bildanalys"). Diskutera likheter, skillnader eller både och. Använd flera av de termer och begrepp vi gått igenom.

Din text ska vara datorutskriven på minst två, max tre A4-sidor. Typsnitt och radavstånd: valfritt. Namn och klass i sidhuvud. Inlämningsdag: torsdag 20 mars, vecka 12, kl. 12.00.

FILM/BOKVAL

2 alfa

Grupp 1: Annica, Katarina, Sofia, Carl Gökboet
Grupp 2: Jessica Ga, Johanna G, Josefin, Elinor, Charlotte Kalle och chokladfabriken

Grupp 3: Louise, Mikaela, Elin, Linn PH, Emma F Mannen utan öde

Grupp 4: Emelie, Jessica Ge, Melissa, Filip, Sigrid Ondskan

Grupp 5: Oskar, Matilda, Julia, Cathrin Parfymen

Grupp 6: Tobias, Isabel, Mina, Emma H Tillsammans är man mindre ensam

Grupp 7: Gustav, Anna, Cajsa, Layla Den gröna milen

2 omega

Grupp 1: Tove, Gabriella, Emma T, Anna E Sandor/Ida
Grupp 2: Sara A, Isabella, Maja, Johanna T Ciderhusreglerna

Grupp 3: Christoffer, Markus, Oscar, Filip, Gabriel Jurassic Park

Grupp 4: Carl, Jonathan, Jakob, Victor, Claes Clockwork Orange

Grupp 5: Hanna, Anna K, Olivia, Emma A Ondskan
Grupp 6: Johanna M, Emelie S, Silvija En långvarig förlovning

Grupp 7: Malin, Nina, Necmiye, Mia Bröderna Lejonhjärta
Grupp 8: Matilda, Anna B, Caroline, Victoria Parfymen

Några hållpunkter

► Alla grupper ska förbereda en 30 minuter lång redovisning. Redovisningen ska vara väldisponerad och taltiden jämnt fördelad. Redovisningen ska innehålla: 5 minuters sammanfattning/referat av handlingen i filmen/boken, max 10 minuters filmvisning, minst 15 minuters analys.

► Redovisningen ska innehålla såväl intern som extern analys. (se stencil "Filmanalys VT08" i mappen KOM ÅK 2 på Students - OBS! Läxa=skriv ut och läs igenom till vecka 6. Eller se rubrik "Begrepp för filmanalys" nedan) När det gäller den interna analysen rekommenderar vi starkt en s.k. närläsning av en scen/ett avsnitt i filmen/boken.

► Filmen ni väljer ska bygga på en roman (inte en novell, inte en teaterpjäs). Ni ska både se filmen och läsa boken. Film/bokval ska godkännas av PB/KA/SW - senast tisdag v 6 vill vi veta era val.

Tips på utmärkt sida: http://www.mcpl.lib.mo.us/readers/movies/

MEN: dock endast amerikanskproducerade filmer

Som inom alla områden så har också filmanalysen sina speciella begrepp som återkommer när man diskuterar och analyserar film. Här följer en lista på de vanligaste begreppen.

Intern och extern analys

En filmanalys kan delas upp i en intern analys - som omfattar enbart filmen - eller som extern analys - vilket är en analys av filmen dess kontext. I den interna analysen tar man upp det som är filmen. Handling, personer, miljöer, tid, intrig, stilen samt bakgrundsfaktorer som stoffkällor filmen baserar sig på, vem som producerat, regissör och vilka skådespelare som är med i filmen.

Den externa analysen tar fasta på verkligheten utanför filmen, den ekonomiska, sociala och kulturella kontexten. Där ser man på i vilket land man gjort filmen, de ekonomiska villkor man haft, hur valet av regissör och skådespelare påverkat filmen. Man kan även se hur eller om filmen speglar sin omvärld, fanns/finns det några aktuella världshändelser som kan överföras till filmen, eller något nationellt budskap.

Storyn

Som det heter på fackspråk, är filmens handling. Vad är det för genre (sjanger) och hur bygger man upp handlingen med hjälp av kamerateknik, klipp, val av skådespelare.

Motivet

Är "det allmänmänskliga återkommande handlingsmönstret". I litteratur och film kan det vara motsättningar som leder till konflikter. Generations, klass- och rasmotsättningar är vanliga. Även motsättningen mellan nytt och gammalt och mellan stad och land förekommer i filmer. Naturen brukar spela en viktig roll som "anonym aktör" i filmer om jordbävningar, översvämningar och andra naturkatastrofer. Ett motiv som verkar vara outtömligt är kärlek och den brukar man få in i alla filmer, på ett eller annat sätt.

Symbolik

När man i filmen konsekvent låter ett fenomen representera något annat än vad det är så använder man sig av symbolhandlingar. Dessa kan bestå av människor, djur, dekor, rekvisita, ljussättning eller vad som helst som vi kan uppfatta som någonting helt annat än vad det är.

Ibland kan man se hela filmen där storyn är en symbolhandling för någonting annat men då talar man om en allegorisk funktion. Man kan som exempel se många av de filmer med krig och soldater som USA krängt ut i anslutningen till krigen i öster som allegorier för att berätta och i viss mån rättfärdiga dagens krig.

Budskap

Kom inte bara och säg att filmens budskap var att underhålla. Alla filmer har ett budskap, om det inte ligger synligt så finns det bakomliggande budskap vilket ofta synliggörs i rollfigurernas handlingsmönster.

Tid

Hur skildras filmens tid. Är det 1 timme och 20 minuter eller en dag, 24 timmar, en vecka, månader eller mer. På vilket sätt visar man övergången mellan olika tider, tidsklippen? Är tiden linjär eller förekommer det tillbakablickar? Finns det flera samtidiga händelseförlopp som sammanförs?

Rum - Miljö

Det är det filmiska rummet som skildras, inte bara de rum som förekommer i filmer. I vilka miljöer utspelar sig filmen och hur presenteras miljöerna, hur markeras övergång mellan miljöer? Är filmen inspelad på plats eller i ateljé eller bäggedera? Hur har man arbetat med ljussättning och dekor?

Personer

Vilka karaktärer finns med och har man valt skådespelare för att förstärka eller bryta mot de eventuella "typer" som finns med filmen. Har man kanske valt att arbeta med okända eller med amatörer för att inte få med belastningen av stjärnor och skådespelarnas tidigare roller?

Hur förändras och utvecklas karaktärerna under filmens gång och hur skildrar man detta. Genomgår rollfiguren någon markant förändring och hur uttrycker man detta? Är förändringen motiverad och trovärdig?

Arketyper är de som finns i vårt kollektiva medvetande. Hjältar, troll, prinsessor, skurkar, häxor, madonnor, horor och andra typer som förekommer inom konst, litteratur och film. Nu har filmerna börjat skapa sina egna arketyper som finns i vårt medvetande, men oftast är det bara transformationer från gamla sagor.

Intrig

Hur introduceras intrigen, hur fortskrider den, när kommer vändpunkten och sker avslutningen med en hjälte som rider mot solnedgången? Följer man den "hollywoodska dramaturgin" eller är det en annan form av tid i intrigen?

Den inre intrigen i filmen är de politiska, religiösa, vetenskapliga, etiska och moraliska mönster som ligger som underliggande förklaring till varför rollfigurerna väljer att handla som de gör i filmen.

Har handlingen fler nivåer, är den mångtydig eller finns det bara en tolkningsmöjlighet. Kan filmen ses som en allegori, att den i förtäckt form berättar och/eller rättfärdigar något helt annat. Kanske är hela intrigen mytisk i en ny form?

Stil

Har regissören en egen stil som man känner igen i filmen. Hur använder man kamerarörelser, bildutsnitt, klippning och ljud. Har man en stillastående eller rörlig kamera, är klippen långa eller korta, motiveras detta av handlingen? Finns det kamerainställningar eller klippmönster som förekommer ofta, regissörens favorit?

Ljud - Ljus

Ljudet är lätt att glömma bort. Hur arbetar man med ljud, miljöljud, pålagt, ljudeffekter, musik och hur förstärker ljudet berättelsen? Funderar du på detta, dra ner ljudet helt och se på "stumfilm".

Har ljussättningen en egen stil? Finns det något man känner igen genom hela filmen, något favoritljus, eller är det kanske regissörens favoritljus?

Närläsning

Ett ypperligt sätt att arbeta är att välja ut en scen i filmen och berätta hur man arbetat med kamera positioner, rörelser, bildutsnitt och med klipp. Var kamerorna varit placerade i det "filmiska rummet", hur många kameror man använt. Man kan även analysera hur man arbetat med ljudet och ljussättningen.

Bakgrundsfaktorer

Verklighet utanför filmen, det som står som ramen för att filmen blivit gjord överhuvudtaget. Vilket bolag, vem äger det, vem är producent, vem står för regi och varför har man valt den rollbesättning man gjort.

Har filmen några kontaktytor med dagens historiska, ekonomiska och politiska händelser? Kan man jämföra den med andra filmproduktioner, finns det något liknande eller något som skiljer sig helt från den film du sett.

Bakgrundsfaktorerna kan vara oändliga och går aldrig att skilja helt från den interna analysen och det är inte heller meningen. Filmen som film och den verklighet filmen är gjord i kan aldrig leva helt åtskilda.

Mycket information kan ni hitta i datorbasen IMDB

Genom att analysera film lär vi oss en hel del om de rörliga bilderna språk. Analysen kan också öppna nya dimensioner i en film, man upptäcker detaljer och innebörder som man inte sett tidigare.

En film kan man analysera med utgångspunkt i

• den dramaturgiska modellen eller ett episkt filmberättande
• berättarkomponenterna (kallas också gestaltningskomponenter)
• innehållet

Ni kommer säkert ihåg (från Csabas filmkurs) att man brukar tala om två olika huvudtyper av filmberättande: epik (berättar fram handlingen) och drama (agerar fram handlingen).

EPIK

Den episka filmberättelsen är inte underordnad en viss handlingsstruktur. Karaktärerna behöver inte vara inbegripna i en huvudkonflikt utan de kan vara lika sökande och utsatta för tillfälligheternas spel som människor i verkliga livet. Slumpen kan ha en avgörande betydelse och världen kan vara oförutsägbar och irrationell.

     Kan likna dramat och vara konfliktladdad, men det är inte en huvudkonflikt som är utgångspunkten utan filmen hålls oftast ihop av ett tema eller en muntlig berättare.

     Vanliga episka teman och berättarformer; tema: kärlek, vänskap, hat, våld; människan; resan; undersökning; flerhandlingsstruktur; fri associativ struktur; reportage- och dokumentärfilm.

DRAMA

Det här kännetecknar drama:

1. två motkrafter: protagonist (oftast "den goda", huvudkaraktären, drivs mot ett mål) ställs mot en antagonist (någon form av hinder, motkraft - behöver ej vara en person)

2. vissa krav på handlingen: orsak → konsekvens (slumpmässiga händelser finns nästan aldrig i ett drama); handlande människor (människan måste besegla sitt öde)

3. berättelsen drivs av konflikter: huvudkonflikt=ett problem som innehåller starkt laddade spänningsmotsättningar som inte har en enkel och självklar lösning; delkonflikter=kopplade till huvudkonflikten

Den dramaturgiska modellen grundar sig, i vårt västerländska filmberättande, på det klassiska grekiska dramat. Dramaturgi är ett slags berättarspråk, man kan definiera begreppet som "läran om hur man berättar en historia". Den klassiska dramaturgin brukar vi ofta kalla för "Hollywood-modellen". Den består av följande delar.

Anslag   Öppningsscener i filmen. Anslaget presenterar i korthet vad filmen handlar om; filmens huvudkonflikt. Skapar framåtrörelse och nyfikenhet: hur kommer det att gå? Är vanligtvis kort, cirka 2 minuter.

Presentation   Filmens dramatiska rum. Information om olika karaktärer och deras inbördes relationer. Förutsättningar för de olika konflikter (huvudkonflikt och delkonflikter) som utspelas.

Fördjupning   Konflikten utvecklas, ofta genom ett kristillstånd som tvingar protagonisten att handla. Fördjupningen engagerar publiken känslomässigt i de personer filmen handlar om och i deras problem.

Konfliktupptrappning  Konflikten kommer igång på allvar. Angrepp - motangrepp avlöser varandra. Handlingen förs fram gradvis tills det sker en konfrontation mellan parterna i konflikten.

Konfliktupplösning  Konflikten når sin kulmen. Det goda segrar. Det onda tillintetgörs.

Avtoning  Ett förtydligande av att historien är slut. Ifall det eventuellt fanns några tveksamheter gällande innehållet får de sin förklaring här. Det är här sensmoralen i filmen är tydligast: "Så går det om man...".

Det behövs trovärdighet för att vi ska engagera oss i en film. Varje bild måste vara så noga planerad att man som tittare inte störs av någonting som skulle minska trovärdigheten. Man fäster vikt i vad och hur publiken ser samt vad och hur publiken hör. Detta brukar man kalla för berättar- eller gestaltningskomponenterna i en film. En film kan också analyseras med utgångspunkt från dessa komponenter. Det är genom en sådan analys som vi kan lära oss filmspråkets retorik.

Innehållet i en film upplever de flesta att är väsentligt och därmed intressant att ha som föremål för analys. För en sådan analys kan man t ex använda sig av en s.k. semiotisk metod. Semiotiken är läran om "de enskilda tecknens betydelser" och då brukar man analysera i åtminstone två nivåer: en beskrivning (denotation) och en tolkning (konnotation). Detta betyder att man kommer överens om att först beskriva vad man ser och hör. Efter det fortsätter man med de personliga tolkningarna. Tolkningsfasen ger ofta upphov till intressanta frågeställningar, alla har sällan tolkat allting på samma sätt. I tolkningsdiskussionerna kommer ofta de centrala frågorna upp vilka man kan försöka problematisera och gå djupare in på.

Att diskutera

• Vad ser du? - miljö, personer, handling, konflikt
• Hur har man gjort för att ge den upplevelse du får? - bildutsnitt, kameravinkel, kamerarörelse, parallellhandling, ljus, ljud
• Filmens värderingar? - vad vill filmsnutten antyda, hur förhåller sig personerna till varandra, hur beskrivs de, hur framställs män/kvinnor i filmen, hur framställs rasskillnader osv.

Man kan vidare ta ställning till

• Vem riktar sig filmen till?
• Hurudan film är det frågan om (genre och karaktär)?
• Huvudkonflikt? Personernas egenskaper, förhållande till varandra, del i konflikten?
• Andra motsättningar i filmen?
• Slutsatser?
• Finns det några allmängiltiga lagar (t ex myter) som styr filmen?

Ordet analys kommer från grekiskan och betyder sönderdelning, upplösning. När vi analyserar texter eller bilder plockar vi helt enkelt i sönder texten/bilden i olika beståndsdelar. Det är då du verkligen får användning av olika begrepp i din analys.

Det finns flera olika vägar till en uttömmande bildanalys. Nedanstående punkter kan vara till hjälp:

- I vilket sammanhang är bilden tagen? Är avsändare och syfte känt? Vem riktar sig bilden till? (kommunikationsmodellen)

- Vilken typ av bild är det?

- Vad är det samlade helhetsintrycket? Vilka känslor väcker bilden? Vad beror det på?

- Vad gör bilden intressant? Vad lägger man märke till först? Vad är det centrala/det viktigaste i bilden?

- Vilken betydelse har de formmässiga elementen (bildens konstruktion) för innehållet?

- Vilka föreställningar bygger bilden på? Kan bilden tolkas på olika sätt?



NÅGRA ANVÄNDBARA BEGREPP

kontext

sammanhang, omgivning, eller övergripande situation

tomma platser

Förekomsten av tomma platser i en text hänger samman med dess funktion och bakomliggande ambitioner. En faktatext har rimligen färre tomma platser än en skönlitterär text. Uttrycket tomma platser är inte bara giltigt för texter utan också för bilder. Det är mycket i en bild vi själva måste fylla i för att skapa koherens (samband). Med ganska små medel kan vi också förskjuta innehållet i en bild genom att sätta till en rubrik, en bildtext eller sammanföra den med viss musik. Detta vittnar om bildens öppenhet och även sårbarhet.

bildtyper

Man kan kategorisera bilder i olika bildtyper. De allmänna kategorier som brukar användas är: analytiska/beskrivande, instruerande, övertalande, berättande och emotiva (känslomässiga) bildtyper. Bilder kan också kategoriseras på andra sätt. Till exempel så brukar man dela in nyhetsbilder efter deras funktion: väcka uppmärksamhet, dokumentera (avbilda), representera, kommentera eller berätta.

denotation/konnotation

I bildanalys brukar man skilja på bildens denotation och dess konnotationer. Dessa termer skiljer på två nivåer av innehåll och betydelser i bilden. En neutral bildbeskrivning kallas denotation. Denotation är alltså bildens grundbetydelser; det vi kan se och peka ut direkt i den. Samma bild har också olika konnotationer. Konnotation betyder bibetydelse. En konnotation är en association som är gemensam för många. Vilka associationer vi får beror till stor del på de värderingar som finns i den kultur vi lever i. Därför kan man också kalla det en kulturell association. (Man kan lägga till en tredje nivå av innehåll - privata associationer. Ibland kan det vara svårt att se en tydlig gräns mellan kulturella och privata associationer.)

bildkonstruktion

Hur en bild är uppbyggd brukar man också kalla dess konstruktion. Konstruktionen är oerhört viktig för hur vi uppfattar och tolkar intrycken. Det kan till exempel handla om bildvinkel (grodperspektiv, fågelperspektiv), bildutsnitt (närbild, helbild, översiktsbild) skärpa eller ljus.

bild och bildtext

Om det finns text eller bildtext till bilden så kan man notera om text och bild samspelar eller motsäger varandra.

symbol

Ordet symbol har flera betydelser. Det finns t.ex. symboler i reklamens värld (varumärken, bilder), politiska symboler, symbolfigurer (historiska gestalter, fiktiva gestalter), kommunikationssymboler (kroppsspråk, chatspråk) och identitetssymboler (tatuering, piercing). Symboler är ofta bilder, men som bilder representerar de ofta något annat än vad de avbildar. De har en konventionell, eller "överenskommen", relation till den sak de representerar. Symboler har alltid använts inom bildkonsten. Korset, den röda rosen, vigselringen, lejonet, ugglan etc. är gamla symboler som länge haft kända betydelser.

metafor

Metafor kommer från det grekiska ordet metafora (överföring). Processen bakom en metafor är en överföring, bilden/bildsfären utformas mot bakgrund av en saksfär. En viktig poäng är likhet - bildsfären liknar saksfären. Till skillnad mot liknelsen är metaforen en form av bildspråk där jämförelseledet inte är med.

metonymi

Metonymi betyder ordbyte. Precis som metaforen är metonymi beteckning för tillfällen då man inte använder den egentliga beteckningen för en företeelse utan ett annat ord eller uttryck. Men till skillnad från metaforen (som står i en likhetsrelation till det ersatta ordet) så uttrycker metonymin en närhetsrelation. I metonymin använder man en del för en helhet eller en helhet för en del. T.ex. "Ta sig ett glas", "Tak över huvudet", "England har devalverat", "Stadsteatern spelar Strindberg", "Washington hoppas på fred", "Salongen applåderade".

arketyp

En arketyp är en "urbild" eller en kollektiv föreställning med ett evigt motiv. När den schweiziske psykologen Carl Gustav Jung (1875-1961) reste runt i världen; i Amerika, Afrika och Asien; fann han stora likheter mellan indianers och andra folkgruppers bruk av symboler, föreställningar och myter. Enligt Jung härrör arketyperna från vårt kollektivt omedvetna. Det kollektivt omedvetna är ett djupt liggande skikt av hela människosläktets erfarenheter. Några representativa arketypiska gestalter är "urmodern", "fadern", "den gamle mannen", "den evige ynglingen", "hjälten" etc. Arketypiska händelser är till exempel födelse, död, skiljas från föräldrar, fria, giftas, skiljas.

kommunikation som process

Att kommunicera innebär att en sändare överför ett budskap till en mottagare som i sin tur kan ge feedback.

kommunikation som tolkning av tecken

Att kommunicera innebär att framställa och tolka tecken. Ord, bild, musik, rörelser, matematiska formler etc. är tecken.

tecken

Tecken kan definieras på flera sätt. Den enklaste definitionen är kanske när man kortfattat konstaterar att ett tecken kännetecknas av att det kan tolkas. Tecken är alltså en sammanfattande benämning på olika betydelsebärare. Det vi tillmäter betydelse, det vi tolkar, är tecken.

Fler användbara termer: kontrast, stereotyp, parafras, personifiering, besjälning

Ordet analys kommer från grekiskan och betyder sönderdelning, upplösning. Ordet används också inom andra områden, t.ex. inom naturvetenskapen. Att jämföra en diktanalys med en kemisk analys kan tyckas långsökt men det finns vissa likheter. Under 1800-talet fanns det en del litteraturforskare som försökte applicera naturvetenskapliga metoder på textanalys.

När det gäller diktanalys, och annan textanalys också, så kan man komma långt bara med hjälp av "sunt förnuft". Att plocka sönder en dikt in i minsta detalj behövs inte alltid, och ibland kan det till och med vara så att själva andemeningen med dikten går förlorad. Men en del dikter är så svårgenomträngliga att det inte räcker med en vanlig genomläsning för att vi ska förstå dem. I de fallen kan det vara bra att kunna närma sig dikten på ett mer systematiskt sätt.

I mer avancerad diktanalys brukar man försöka att se diktens tre olika "skikt". Ofta är det svårt att se en tydlig uppdelning av dessa skikt, men det kan ändå ge en vägledning när man försöker spåra mönster i dikten.

1. Motivskiktet: är helt enkelt vad dikten handlar om. Motivet eller motiven är ofta nära förbundet med diktens tema (tema= innebörd, budskap).

2. Bild- och symbolskiktet: i detta skikt tydliggörs ofta motivet. Bilder, i form av liknelser och metaforer, och symboler är vanligt förekommande i dikter.

3. Det språkliga skiktet: hit räknas rytm och rim. Inte minst när det gäller låttexter blir just rytm och rim tydliga, men det finns såväl rytm som rim i de flesta dikter. Gör man ett schema över rytmen i en dikt kan man urskilja s.k. versfötter eller takter. Det finns ett antal fastlagda scheman eller versmått där takt, rimsystem och radantal bildar ett tydligt mönster (t.ex. sonett, hexameter eller limerick) men detta är överkurs och något som du själv får förkovra dig i om du är intresserad.  

Det finns inte något allmängiltigt schema som kan användas på alla dikter, men följande frågeställningar och begrepp kan vara till hjälp när du ska skriva en diktanalys.

ANALYSSCHEMA

Först ska du undersöka diktens ytplan, det vill säga vad den vid första anblicken handlar om.

• Vilket händelseförlopp beskriver dikten?
• Vilka personer finns med i den? Vem är diktens jag? Diktens du? Finns det andra personer med?
• I vilken miljö utspelas dikten?
• Leder handlingen fram mot ett klimax, en höjdpunkt, där allt vänder?

För att till fullo förstå en dikt är det oftast inte tillräckligt att endast avläsa ytplanet. Du måste också tränga djupare in i dikten, ner till djup- eller symbolplanet. Här följer några hållpunkter.

• Vilka nyckelord finns i dikten? Hur framhävs de? Bildar de kontraster? Upprepas de? Vilken effekt får detta?
• Vilka associationer ger dikten nyckelord upphov till hos dig?
• Vilken stämning förmedlar dikten? Vilket känsloläge har den?
• Vilka symboler och metaforer finns i den?
• Vad vill dikten mig? Vill den påverka mitt handlingssätt? Vill den få mig att tänka efter, att reagera eller bara att känna?

NÅGRA ANVÄNDBARA BEGREPP

liknelse

Liknelse är att likna något vid något annat. En liknelse består av ett sakled och ett bildled, vilka skiljs åt av ett "som" eller ett "liksom". Det finns en hel del "standardliknelser" som du säkert känner igen: arg som ett bi, envis som en åsna, rik som ett troll, klart som korvspad, listig som en räv. Roligare är det förstås att förnya liknelseförrådet och kanske hitta på egna varianter.

metafor

Metafor är ett grekiskt ord som betyder överföring. Ett ord förs över från sin vanliga betydelse och sitt vanliga sammanhang till ett nytt där det får en ny betydelse. Man skulle kunna säga att det är ett ord som används "fel". Även här finns "standardmetaforer" som är så vanliga att vi inte ens tar dem för metaforer: plöja, grön, möblera, grilla, nolla, bolla, lekstuga, smöra, mossig.

metonymi

Man kan säga att metonymi är att använda ord på ett metaforiskt sätt. Metonymi innebär att ett ord får betyda något som har samband med det som ordet egentligen betyder. (hela bussen skrattade, hela stan visste om det, jag ska prata med verkstan, Washington och Moskva är oense, ta sig ett glas)

personifikation

Personifikation är när abstrakta begrepp och livlösa ting blir levande väsen. Berättelsen om Spara och Slösa är exempel på personifikationer och uttryck som när kärleken kom till byn. Egentligen skiljer man på besjälning (livlösa ting blir levande) och personifikation (abstrakta begrepp blir levande) men ett vanligt samlingsnamn är personifikation. Det är vanligt att naturen besjälas och personifieras: ljusets låga som ser mig i ögonen, solen löser sitt blonda hår eller aspen som darrar och viskar.

symbol

Ett begrepp av största betydelse inom litteratur och konst, kommer ursprungligen från grekiskans symbolon (kännetecken). Konventionella symboler (och som alla tolkar på samma sätt) är t.ex. korset och hjärtat. Många författare skapar sina egna symboler. (t.ex. Söderbergs Pälsen)

allusion

När man alluderar så anspelar man på (mer eller mindre kända) personer eller händelser eller litteratur. (Han kände sig som Hamlet...) Ofta krävs en viss insikt för att förstå allusioner och de gör därför ibland ett "svårt" intryck.

allitteration

Allitteration är ett bokstavsrim på begynnelseljuden i närstående ord. (svettiga, sotiga smederna slungade, lövens lösa lek) Det är vanligt i fornnordisk poesi, ordspråk, talesätt och i gammalt lagspråk.

2 alfa, gruppindelning

Grupp 1: Annica, Katarina, Sofia, Carl

Grupp 2: Jessica Ga, Johanna G, Josefin, Elinor, Charlotte

Grupp 3: Louise, Mikaela, Elin, Linn PH, Emma F

Grupp 4: Emelie, Jessica Ge, Melissa, Filip, Sigrid

Grupp 5: Oskar, Matilda, Julia, Cathrin

Grupp 6: Tobias, Isabel, Mina, Emma H

Grupp 7: Gustav, Anna, Cajsa, Layla

2 omega, gruppindelning

Grupp 1: Tove, Gabriella, Emma T, Anna E

Grupp 2: Sara A, Isabella, Maja, Johanna T

Grupp 3: Christoffer, Markus, Oscar, Filip, Gabriel

Grupp 4: Carl, Jonathan, Jakob, Victor, Claes

Grupp 5: Hanna, Anna K, Olivia, Emma A

Grupp 6: Johanna M, Emelie S, Silvija

Grupp 7: Malin, Nina, Necmiye, Mia

Grupp 8: Matilda, Anna B, Caroline, Victoria

Grupparbetet ska resultera i en 30 minuter lång redovisning inför klassen. Taltiden ska fördelas, alla ska vara ungefär lika aktiva.

Redovisningsdagar

2 alfa

v 10 Onsdagen den 5 mars kl 8.00-9.30 (SW och KA) sal 3Ö

v 11 Tisdagen den 11 mars kl 12.00-15.15 (PB och SW) sal 3Ö

2 omega

v 10 Tisdagen den 4 mars kl 8.00-9.30 (SW och KA) och kl 13.15 och framåt (tills vi är klara) (PB och SW) sal 3Ö