Kärnvapensituationen i världen
Innehavet av kärnvapen regleras i Icke-spridningsavtalet av kärnvapen (NPT=Nonproliferation Act) från 1970. När NPT trädde i kraft 1970 fanns det fem stater i världen som man visste hade kärnvapen: USA, Ryssland, Kina, Storbritannien och Frankrike. Dessa stater erkändes som kärnvapenstater i och med avtalet. Enligt avtalet får de stater som har kärnvapen inte sprida dessa till andra stater och inte heller sprida relaterad kunskap eller teknik i annat än fredliga syften. Det finns i dagsläget tre stater i världen som står utanför avtalet: Indien, Pakistan och Israel. Att Indien och Pakistan har kärnvapen vet man eftersom de har provsprängt dessa 1998. Även om Israel aldrig bekräftat att man har kärnvapen är de flesta bedömare eniga om att så är fallet. I februari 2005, efter flera år av spekulationer och misstankar, förklarade Nordkorea offentligt att man har kärnvapen, men det är inte helt klart i vilken omfattning. Nordkorea har erkänt icke-spridningsavtalet. Av övriga länder i världen misstänker man att även Iran försöker framställa kärnvapen.
Provstoppsavtalet från 1996 (CTBT) innebär ett fullständigt förbud mot kärnvapenprovsprängningar och parter i avtalet förbinder sig att heller inte delta i någon annans stats provsprängning. Avtalet förbjuder endast fysiska explosioner och inte datorsimulerade prov, vilket medför att det är möjligt för kärnvapenstater att kontrollera att kärnvapen i lager verkligen fungerar. För att avtalet skall kunna träda i kraft krävs att 44 utvalda stater undertecknar och ratificerar det. I dagsläget saknas det tre underskrifter och 13 ratifikationer för att avtalet skall träda i kraft.
Källa: Regeringkansliets hemsida och säkerhetspolitik.se
Antikärnvapen-film från organisationen "Nuclear Age Peace Foundation" på YouTube:
Provstoppsavtalet från 1996 (CTBT) innebär ett fullständigt förbud mot kärnvapenprovsprängningar och parter i avtalet förbinder sig att heller inte delta i någon annans stats provsprängning. Avtalet förbjuder endast fysiska explosioner och inte datorsimulerade prov, vilket medför att det är möjligt för kärnvapenstater att kontrollera att kärnvapen i lager verkligen fungerar. För att avtalet skall kunna träda i kraft krävs att 44 utvalda stater undertecknar och ratificerar det. I dagsläget saknas det tre underskrifter och 13 ratifikationer för att avtalet skall träda i kraft.
Källa: Regeringkansliets hemsida och säkerhetspolitik.se
Antikärnvapen-film från organisationen "Nuclear Age Peace Foundation" på YouTube:
Kommentarer
Trackback
